Jag är orolig för Bokmässan i Göteborg. I över 30 år, hela mitt vuxna liv, har den funnits där, men vad finns kvar om några år? Det känns som att den just nu långsamt vittrar sönder vilket vore förödande för staden, för litteraturen, för författarna, för läsarna och förlagen. Bråket om en högerextremistisk tidnings rätt att delta som utställare på mässan har satt igång en kedjereaktion och alla som läst kemi i skolan vet att sådana kan sluta med en härdsmälta.
Tidningens medverkan på mässan var inget problem för ledningen förrän förra året när protesterna drog igång. Jag kan förstå att det inte var lätt att ta ställning i frågan; tillåta deltagandet i yttrandefrihetens namn eller säga nej för att inte bli en spelplats för högerextrema åsikter. Problemet var att inte ens när konflikten kom i dagen satte sig mässans ledning ner för att värka fram var smärtgränsen gick. Jo, gränsen då var tydligen ekonomisk, för till slut fick tidningen delta eftersom den hade juridiskt bindande kontrakt med mässan. Sådana kan brytas, men det kostar pengar.
I år har stormen växt till orkan och delar författarna i två läger där flera hundra bojkottar mässan i protest medan andra stannar kvar, som till exempel Lena Andersson som inte vill låta Nya Tider bli martyrer för yttrandefriheten. Istället deltar många av de bojkottande författarna, bland annat med stöd av sina förlag, i andra litterära arrangemang på Världskulturmuseet och i Göteborgs litteraturhus.
Att författare möter sina läsare på nya scener och i nya sammanhang är förstås bra. Att i en kampanj försöka förmå utländska deltagare att hoppa av mässan i solidaritet med bojkotten är mer tveksamt.
Bojkotten delar Sveriges författare. De som sagt nej till medverkan på Bokmässan vet vad det handlar om och vad de tagit ställning till. Full respekt för det. Att det finns en annan syn på saken framgår däremot inte av de brev som skickats ut till mässans utländska gäster och som fått till resultat att en av huvudtalarna, den kenyanske författaren Ngugi wa Thiong'o, stannar hemma.
Fokus flyttas nu från litteraturen. Bokmässan i Göteborg har blivit jobbig. När mässan är slut den 1 oktober är det dags för förlagen att boka monter till nästa år. Hur gör man? Och om man avstår från Bokmässan är det kanske inte självklart att istället sponsra ett mindre litterärt arrangemang som man gjort i år.
Göteborg behöver många scener och sammanhang där litteraturen kan få plats. På Bokmässan är det breda glasdörrar och låga trösklar in i huset. För 190 kronor kan besökaren lyssna till många av Sveriges största författare, få nya idéer, diskutera eller bara mingla omkring och köpa vykort. Sådant behövs också i Litteraturstaden Göteborg.
Jag gillar Bokmässan. GP kommer att finnas på plats med fullt program i vår vanliga monter på andra våningen och möta författare vi vill prata med och läsare som vill lyssna. En tidning som står för yttrandefrihet och demokrati kan inte låta sig jagas bort av högerextrema krafter. Men mässan behöver fundera över sin framtid. Var går smärtgränsen? Hur hanterar man om Nordiska Motståndsrörelsen kommer på besök i september?
Stockholm har Svenska Akademien och storförlagen, vi har Bokmässan. Den vill vi gärna ha kvar.
