Första gången jag såg honom trodde jag det var Joakim Lamotte som hade klivit ur bilen, deffat sig och börjat sända från gymmet. Inte så konstigt kanske när det dyker upp en skallig, vilt skrikande man i flödet. Det brukar vara Lamotte eller Stefan Sauk. De brukar vara arga. De fräser för kameran. Vet att de sitter inne med sanningen och nu, nu jävlar, ska alla andra lyssna.
Men inte den här gången. Den här gången var det John Andreas. Eller "Gentleman's coach" som han också kallar sig. Och han kom till mig med hård, hård kärlek. Via Instagram.
LÄS MER:Exakt så lång är den perfekta konserten
I jämförelse med John Andreas framstår Jordan Peterson som en hopplös slacker av rena rama The dude-formatet. John Andreas nöjer sig nämligen inte med att vi bäddar sängen och sträcker på oss på vår väg mellan skrivbordet och kaffemaskinen. Nej, det är hundra procent som gäller. "24 TIMMAR OM DYGNET - DINA 24 TIMMAR!!!!"
John Andreas vill, nej kräver, att vi ska komma igång att "KÖTTA!!!". Klockan är halv fem på morgonen och han slår på en boxningssäck, han pumpar järn och han gestikulerar in i kameran. På bredaste göteborgska vill han att vi ska rycka upp oss. Det är som att Kurt Olsson stegat in i en telefonkiosk vid Kopparmärra, krängt av sig den noppiga, rutiga kavajen och kommit ut som en speedad Stålmannen uppfödd på Gais och Rapé.
LÄS MER:Unna oss en enda dag av studentfester och stjärnögt självbedrägeri
Men "The gentleman's coach", med ett 12 000 starkt och intensivt växande följe på Instagram, är mer än bara en protein-stasad gymkille med en telefon. Han kan vända på en femöring och plötsligt bli mjuk och insiktsfull. Helst när han är i skogen. Då ler han, skickar slängkyssar och tar fram sin mjukaste röst. Där gosar han med kor och spontanäter ramslök direkt från marken samtidigt som han sprider sitt budskap om att ja, enkelt uttryckt, fånga dagen. Twentyfour-seven.
Ja, ni fattar. Han bredsladdar liksom över även Ernst Kirchsteiger. Och om ni inte redan upplevt John Andreas i aktion räknar jag kallt med att ni såhär långt in i krönikan har googlat honom. Visst är han speciell? Så väldigt mycket extra allt.
Och så väldigt enkel att göra narr av. Om man nu skulle vilja det. Snubbar som kört slut på sig själva i livsloppet, blivit frälsta på Dalai Lama, meditation och triceps-övningar och nu vill föreläsa och fakturera sig genom landets alla mellanchefer är lovligt byte för syrliga kulturkrönikörer.
Men nej. Jag tänker inte spela det spelet. Vem är jag att racka ned på någon som blottar sig på det här viset? Det kvittar att John Andreas är som en karikatyr på den testosterontriggade motivationscoachen. Att han är så mycket mer än manusförfattarna i "Solsidan" eller "Grotesco" någonsin skulle kunna skriva ihop. Han är så klyschig att han är utom räckhåll för ironier.
Och därför också så älskvärd. Rentav oerhört bräcklig i all sin osande energi. Han vill ju uppenbarligen bara kärlek.
Så kram på dig, John Andreas. Kul att du är där - och jag är här.
