Säga vad man vill om Lars Vilks konst – men hans kluddiga teckningar på Muhammed som rondellhund är ett av de svenska konstverk som fått absolut störst genomslag i världen. I nästan fjorton år utgjorde de basen för den konstform han ägnat sig åt sen 1970-talet – processkonst där omvärldens reaktioner är en avgörande del av själva verket.
LÄS MER:Moderna muséet ratar Lars Vilks omtalade rondellhund
Träskulpturen ”Nimis” i Höganäs var för Vilks intressant just på grund av den pågående rättsliga striden med kommunen. Rondellhunden ökade insatserna ytterligare. Han och hans konst blev till en projektionsyta för de allvarliga, extrema spänningar som vibrerar strax under ytan av vårt samhälle. Han ställde sig mitt i brännpunkten, precis där tolerans och intolerans, religionsfrihet och yttrandefrihet möts. Och härdade ut där fram till sin död.
Ändå finns inte konstverket i form av en teckning representerat i något svenskt konstmuseums samlingar. Inte för att möjligheten inte funnits. 2015 fick Moderna Museet möjligheten att ta emot en av teckningarna av Vilks. Dåvarande chefen, Daniel Birnbaum, ägnade sig då åt ett ganska invecklat resonemang för att slippa ta in den jobbiga bilden. Eftersom verket utgjorde en del av en pågående process – där protesterna och reaktionerna var en bärande del – skulle museet då göra sig till en del av själva konstverket.
LÄS MER:Vilks och poliser dog i olyckan – det här vet vi
Tjusigt formulerat, för all del. Men inte speciellt svårt att invända emot. Att ett konstverk fortfarande ”pågår” borde ju knappast vara ett problem för ett museum. Inte då och inte nu. Att samla på och bevara föremål laddade med ett kreativt värde bortom duken och färgen är ju konstmuseers hela poäng.
Då är nuvarande museichef Gitte Ørskou tydligare när hon vänder sig mot sin företrädares idé att rondellhunden ens skulle vara intressant som processkonst. Även om hon inte är helt konkret i frågan om Moderna verkligen inte kommer köpa in teckningen är budskapet tydligt. Hon anser i en debattartikel i Sydsvenskan att Muhammedteckningarna ”inte är hans stoltaste ögonblick”, och menar att det ”inte är självklart att inkludera verk som grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi i Moderna museets samling”.
LÄS MER:Höganäs kommun: Vilks Nimis måste stå kvar
Med några snabba penseldrag avfärdar hon Vilks Muhammedteckningar som ointressant smörja. Det kan man förstås göra. Men den museichef som skriver så krånglar onekligen till det för sig både bakåt och framåt. Ett museums funktion är inte bara att fungera som smakdomare, utan också att visa konsthistorien för samtiden, och bevara samtidens konst för framtiden.
I och med konstnärens död tappar konsten snabbt all egentlig mening.
Oavsett Ørskous smaklökar går det här inte att förneka att Vilks skrivit in sig i den. Väljer man att inte bevara verket så slänger man också en pusselbit till vår förståelse av den stormiga tiden under 2000-talets första decennier på historiens skräphög.
De båda museicheferna slirar därmed båda runt den uppenbara anledningen. För visst kan man förstå den fullt mänskliga motviljan mot att ta in ett konstverk som skulle skärpa säkerhetsläget mot ens verksamhet så kraftigt. Bara i dagarna har fotografen Elisabeth Ohlsons fotoutställning i Stockholm, där en hennes bilder föreställer Vilks, fått stänga efter massiva hot. Sett ur ett sådant perspektiv var det fullt rimligt av Birnbaum att inte ta in den radioaktiva rondellhunden. Precis som engagemanget för att köpa in den från Vilks dödsbo nu är om möjligt ännu mindre.
LÄS MER:Publicerad Vilks-bild väckte hatflod
Ingen verksamhetschef drömmer om att behöva bygga upp en avancerad säkerhetsapparat kring en futtig papperslapp om hen kan slippa. Ändå är det en modern museichefsuppgift att ändå göra just det om verket ska ha någon chans att bevaras för framtiden.
Precis som konservatorer putsar och fejar på gamla konstverk för att bevara dem för omvärlden behöver Vilks konst en liknande behandling.
I och med konstnärens död tappar hans konst snabbt all egentlig mening. Höganäs kommun har i dagarna lovat att konstverket ”Nimis” (som med tiden blivit en viktig turistdestination) ska få stå kvar. Processen är avslutad. Och därmed är nu ”Nimis” bara en ranglig konstruktion av drivved. På samma sätt håller Muhammed som rondellhund nu på att förvandlas tillbaka till en kluddig satirteckning som driver med en religion. Och som sådan är den inte speciellt intressant alls, som Ørskou i sin debattartikel korrekt konstaterar.
LÄS MER:Fel att tro att alla muslimer blev kränkta av Vilks
Enda sättet att bevara rondellhunden i dess nuvarande form är därför att se till att hålla dess laddning levande. Precis som konservatorer putsar och fejar på gamla konstverk för att bevara dem för omvärlden behöver Vilks konst en liknande, men i detta fall annorlunda, behandling. Den säkerhetsapparat som skulle krävas för att bevaka verket och museet från hot och förstörelse vore just en sådan.
Det minsta museicheferna kan göra är att vara ärliga med detta istället för diverse intellektuella krumbukter. Ett stycke konsthistoria kommer förbises – för att kostnaderna för att bevara den helt enkelt är för hög.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
