Influencereran har gjort pengar till något abstrakt

Mitt första, riktigt starka minne av pengar utspelade sig i en lada i Vietnam. Jag hälsade på mina släktingar men var ofta uttråkad under de slöa eftermiddagstimmarna, när alla andra tog en tupplur. En sådan eftermiddag hörde jag ljud från ladan och öppnade dörren. I mitten av det dåligt belysta rummet satt min morbror och räknade sedelbuntarna som utgjorde hans livsbesparingar. Jag slog mig ner bredvid honom och hjälpte honom att räkna. För mig var sedlarna bara rekvisitan i en räknelek, men för honom var det något konkret: hur han fick reda på vad han hade, och inte hade, råd med.

LÄS MER:Begär på kredit

I vuxen ålder har jag samma abstrakta relation till pengar, men har också underkastat mig deras dominans i livet. Vad kan man annars göra? Allt från att köpa, ge, slänga och vårda olika typer av varor är sociala handlingar. Många gånger handlar det om att bekräfta sin identitet och tillhörighet, eller om att säkra våra relationer till andra. Den feministiska teoretikern Lynne Segal skriver i ”Radical happiness” (2017) att vi uppmuntras från alla fronter att associera njutning med införskaffandet av saker som vi behöver och/eller vill ha, vare sig det är genom gåvor eller genom att själva konsumera.

I vuxen ålder har jag samma abstrakta relation till pengar, men har också underkastat mig deras dominans i livet.

LÄS MER:Jag saknar natten där allt kan hända

Kopplingen mellan pengar och njutning är självklar, kanske så pass självklar att den nästan är osynlig. Tone Schunnessons senaste roman, ”Dagarna, dagarna, dagarna” behandlar just detta ämne. Huvudkaraktären i romanen är Bibbs, en avdankad influencer som bor i Stockholm. Influencers livnär sig på att förkroppsliga ett varumärke, att kunna sälja sin berättelse och på så sätt kunna vara företagens skyltdockor. Det beskrivs som ”samarbeten”, men frukten av samarbetet är bara ytterligare en förstärkning av konsumtionens uppslukande kraft. Gränsen mellan ”livsberättelse” och ”köptips” har suddats ut. Att följa är att konsumera.

I Schunnessons roman är Bibbs dock numera en misslyckad influencer, eftersom pengarna inte längre flödar in. Det är när pengarna slutar finnas som de framstår som mest konkreta. Motorn i berättelsen utgörs av Bibbs desperata jakt efter 100 000 kr, som hon helt enkelt inte har. Pengarna behöver hon fixa fram på en vecka för att köpa ut sitt ex, Baby, från deras gemensamma lägenhet i Hornstull. Hon vet inte hur hon ska lyckas, men hon gör det hon har lärt sig att göra: leta efter stålarna i sitt sociala nätverk.

Relationer kan investeras i, lycka kan kvantifieras och frihet definieras som fuck off-kapital.

LÄS MER:Min kärlekshistoria med elsparkcykeln är över nu

Vid första anblick framstår pengar som neutralt, ett instrument som gör det lättare för oss att köpa, sälja, byta och lagra värde. I enlighet med detta är pengar bara någonting som vi behöver skaffa fram för att kunna uppfylla våra behov, göra oss fria, göra oss fina. Men pengar är inte neutralt, varken för Bibbs eller för världen vi lever i. Tvärtom menar teoretikern Wendy Brown att alla aspekter av våra liv har kommit att präglas av ett ständigt utvidgande av ekonomiska värden, praktiker och måttstockar. Allt kan mätas och därför även värderas. Relationer kan investeras i, lycka kan kvantifieras och frihet definieras som fuck off-kapital. Med Bibbs egna ord: ”[s]åklart handlade det om pengarna. Allt handlade om pengarna”.

Vi förstår våra relationer genom pengarnas logik. Ett av många exempel är den amerikanska reality-serien ”Too hot to handle”. Programmet går ut på att deltagarna måste avstå från all form av sexuell kontakt. Vinnarna får lämna programmet med pengar. Under första säsongen bildades radarparet, Francesca Farago och Harry Jowsey. Efter programmets slut växte deras följarskara till miljontals på främst Instagram. Deras vloggar om sin kärlek varvades med samarbeten med företag, relationsråd med dagens outfit. Men i samband med att deras relation avslutades, gick Harry ut med att han skulle stämma Francesca. Han menar att hon skadade hans varumärke, då det faktum att de gjorde slut ledde till att han förlorade följare. För influencers innebär mindre följare också en minskad, eller helt utebliven, inkomst. Även om hotet om juridiska åtgärder skulle visa sig vara ett utstuderat PR-knep, går det i linje med forskningen: penningekonomin förstärker både egoismen och tendensen till kalkylering i samhället.

Vi har kommit att se på oss själva och på varandra som konsumenter vars plikt är att outtröttligt investera i oss själva.

LÄS MER:Tone Schunnesson: ”Jag är besatt av pengar och saker”

Vance Packard beskrev i ”The hidden persuaders” (1957) hur företag tenderar att betrakta människor som knippen av dagdrömmar, dold längtan, skuld och irrationella känslomässiga blockeringar. Men det är inte längre bara företagen som ser oss på detta vis. Vi har kommit att se på oss själva och på varandra som konsumenter vars plikt är att outtröttligt investera i oss själva. Allt kan köpas, helt enkelt för att allt också kan säljas – inklusive ens varande. För att legitimt kunna iklä sig rollen som en vän som tipsar om en produkt, måste influencers bygga trovärdighet genom att göra många aspekter (oftast noga utvalda) av sina liv tillgängliga för följarna. Förlossning, skilsmässa, sjukhusvistelser. Dygnet-runt-flödet är en hyberbol av nyliberalismens non-stop-rytm och innebär, med den amerikanska kritikern Jonathan Crarys ord, att vi successivt ”berövas tiden”.

Tidsbegreppet förändras när pengar förändras. Ett växande antal ungdomar skuldsätter sig själva bortom vad deras ekonomi tillåter, för att kunna finansiera en eftertraktad livsstil. Personer som köper saker de ser i sociala medier gör ofta större köp vad de har råd med. Skuldhärvor äter upp allt, inklusive tiden. Framtiden mäts inte genom antalet sedlar i en lada. Istället mäts den av hur lång tid det tar innan lånen och betalningsproblemen gör det svårt för oss att skaffa jobb, telefonabonnemang och lägenhet.

Jenny Nguyen