När Karin Boye skrev sin dystopiska romanklassiker "Kallocain" 1940, kunde hon inte ana att huvudpersonen Leo Kalls hustru skulle få nytt liv i ett fristående verk 75 år senare. Men det har Linda Kall precis fått i Johanna Nilssons nya roman "Det grönare djupet". I boken tar hon över stafettpinnen i en berättelse som utforskar begrepp som lycka, frihet och demokrati.
Nilssons bok är bara en av många i det som får betraktas som en egen litterär genre.
Själv kallar Johanna Nilsson sin bok för en fri litterär fantasi. Planen var egentligen att skriva en bok om Karin Boye. Men orden och tonen ville inte infinna sig.
I Johanna Nilssons roman har Linda Kall funnit ett hem i den extremliberala Ökenstaden, där varje individ, även minsta barn, är fri att leva exakt som hen vill. Livet i Ökenstaden är helt Johanna Nilssons egen uppfinning. Men att skapa fritt efter ett original ger upphov till många tankar om konstnärlig frihet och gränsdragning.
Bengt Ohlsson fick sitt stora genombrott med "Gregorius", en parafras på Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". I Ohlssons Augustprisbelönade tolkning blev Söderbergs onde pastor Gregorius en komplexare människa med motiv som faktiskt gick att förstå. Valet att skriva om Gregorius handlade om en sorts misstro: Kunde pastorn som Söderberg kokat ihop, verkligen vara så ovetande, så trubbig, så ond?
Eftersom Ohlssons bok mer är ett perspektivbyte inom samma grundhistoria än en fortsättning, var ramarna ganska givna.
Men fortsättningsromaner kommer inte bara till av författarens personliga anledningar. Andra skrivs på direkt uppmaning av förlag eller den döde författarens släktingar.
Ett färskt exempel är författaren Sophie Hannah som skrivit vidare på Hercule Poirots äventyr. Här i Sverige anlitades författaren David Lagercrantz att skriva den fjärde delen i Stieg Larssons "Millennium"-serie som kommer ut i augusti. Projektet har redan anklagats för att vara cyniskt.
Litteratur har alltid inspirerats av annan litteratur men att fortsättningarna tycks vanligare i modern tid, kan hänga ihop med strömningar i samhället. Kanske har synen på det litterära verket genomgått samma förändring som synen på auktoriteter och på oss själva, menar Maria Wahlström.
"Scarlett" av Alexandra Ripley ("Borta med vinden" av Margaret Mitchell)
"Pemberly" av Emma Tennant ("Stolthet och fördom" av Jane Austen)
"March" av Geraldine Brooks ("Unga kvinnor" av Louisa May Alcott)
"Monogrammorden" av Sophie Hannah ("Ridå - Hercule Poirots sista fall" av Agatha Christie)Â…
"För Lydia" av Gun-Britt Sundström ("Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg)
"60 years later: coming through the rye" av John David California ("Räddaren i nöden" av JD Salinger)
Det har också skrivits otaliga fanfiction-fortsättningar av exempelvis Harry Potters äventyr. Fanfiction skrivs av läsare som oftast inte är professionella författare.
