Öl är Tjeckiens synligaste exportvara. Men marknadsföringen skiljer sig markant lokalt och internationellt.
Öl är Tjeckiens synligaste exportvara. Men marknadsföringen skiljer sig markant lokalt och internationellt. Bild: Petr David Josek

Hynek Pallas: I Tjeckien är ölunderläggen extremistpropaganda

Extremistpropaganda distribueras under hundratusentals sejdlar när ett populärt tjeckiskt ölmärke ger sig in i yttrandefrihetsdebatten. Men det är inget som man gör PR av utomlands, skriver Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

”Det finns bara två kön. Resten är själsliga defekter.” Kyparen hade ställt ner sejdeln och ölunderlägget i samma svepande rörelse – som bara kyparen på en tjeckisk hospoda kan. Så det dröjde några klunkar innan jag fick syn på budskapet.

Öl är Tjeckiens synligaste exportvara. Trots konkurrens från mikrobryggda ipor är den ännu standard på svenska krogar. Och marknadsförs som del av tjeckisk identitet – i stil med vårt ”Bullerbyn”. När den svenska ölleverantören Galatea beskriver det populära märket Bernard på sin hemsida får vi till exempel veta allt om ”hantverk och tradition”. Mindre information ges om den politik just detta bryggeri och dess ägare fostrar på hemmaplan – med hjälp av sitt öl.

ANNONS

I Tjeckien pryds de vackraste ölunderläggen av logotyper för hospodan (puben). Som Gyllene tigern i Prag – där författaren Bohumil Hrabal var stamgäst och omvandlade gästernas skvaller till ölkulturlitteratur – med sin svarta tigersiluett.

Bernards ägare Stanislav Bernard såg i stället masskommunikationspotential i pappbrickan efter att underlägg prydda med pinuppor anklagats för rasism och sexism. Raskt vann han marknadsföringspriser. Och följde upp med underlägg där han iförd blackface och afroperuk sålde mörk öl med devisen: ”Den bästa svartingen är Bernard från Humpolec” (bryggeriets hemort).

Servitören på min stamkrog ryckte på axlarna då: ”Kritik ger uppmärksamhet. Än värre om den kommer från pk-Sverige. Då får tillskyndare vatten på sin kvarn om att den modiga tjeckiska humorn hotas av EU”.

Talande nog sträcker sig ”modet” inte utanför Tjeckiens gränser. Pojkrumsprovokationerna är aldrig del i utländsk marknadsföring.

Ölunderlägget dök upp efter att en högerextrem terrorist mördat två homosexuella män utanför en gaybar i slovakiska Bratislava.

Men efter den senaste omgången Bernard-underlägg är det väl hög tid att berätta lite mer om detta exporterade tjeckiska gemyt. I förra veckan, tillsammans med en organisation som bär ett fint namn om yttrandefrihet, kom underläggen med citatet om själsliga defekter. Budskapet är från en raderad tweet – censuren man säger sig uppmärksamma. Ett annat underlägg i serien pryds av högerextremisten Tommy Robinson. Ännu ett censuroffer, förstår man på organisationens hemsida. Där hittar jag hyllningar av Ungern, som påstås motarbeta censur. Men inte en stavelse om de grova censurlagar Ungern har infört kring just HBTQ-frågor.

ANNONS

Ölunderlägget dök upp efter att en högerextrem terrorist mördat två homosexuella män utanför en gaybar i slovakiska Bratislava. Demonstrationer och debatt följde i Prag. En tjeckisk veckotidning pryds av skottsäkra västar i regnbågsfärger. Temat om hbtqi-liv i Tjeckien bär rubriken: ”Jag klagar inte, men jag skulle inte önska det åt någon annan”.

Nyligen intervjuade jag regissören Tereza Nvotová vars folkskräckfilm ”Nightsiren” gestaltar hur könsroller och rädsla för det främmande hålls vid liv i Slovakien. Hon berättade att många slovakiska kulturutövare som lever i Prag är ur hbtqi-gruppen. Förståeligt: Veckan efter terrorattentatet röstade det slovakiska parlamentet ner ett förslag om utökade rättigheter. Finansministern skrev ett Facebook-inlägg om att han minsann är hetero. Till jubel från ”familjevärderingsdemonstranter” och restauranger som kastar ut samkönade par som pussas.

I Tjeckien brukar sådant vara mer subtilt. Som att en mindre liberal tidskrift just satt bryggaren på omslaget med rubriken ”visionär”. Men gränsen för det subtila går eventuellt vid extremistpropaganda distribuerad under hundratusentals ölsejdlar. Eller – för att låna ur leverantören Galateas marknadsföring av Bernard – så kanske svenska krögare och öldrickare anser att även det sätter ”guldkant på vardagen”?

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Borgerligheten måste stötta Östeuropas dissidenter

LÄS MER:Recension: ”Den vita stormen – Rasismens historia och USA:s fall” av Martin Gelin

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS