Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

I skuggan av Jörn Donner

Mikael van Reis läser en brevväxling mellan Rafael Donner och hans far Jörn Donner. Fadern, en muttrande mammut, sonen en vek antenn – men de har ett särskilt band.

Brevväxling

Rafael och Jörn Donner

Innan du försvinner – Brev mellan son och far

Förlaget

När du är barn är livet som ändlöst, ändligheten slår vanligtvis in när föräldrar dör i barnens medelålder. Föräldrar ser omvänt sin egen ändlighet i de unga som blir vuxna. Påminnelser.

Så ser den livscirkeln ofta ut och Rafael och Jörn Donner bekräftar detta som en ars moriendi i brevväxlingen Innan du försvinner som just mynnar ut i den hopplösa konsten att dö. Ömsesidiga påminnelser. Och man kan då påminna sig William Wordsworths ord: ”Child is father of the man”.

Rafael Donner. Filmare och författare och född 1990.. Bild: Niklas Sandström

Författaren och filmaren Jörn Donner är 85 år och född 1933. Hans yngste son Rafael är filmare och författare och föddes 1990. Utdragna generationer. Pappan är kulturmannen nummer ett i Finland – nu härjad av kassa knän, usel rygg och cancer. Nu utrustad med roddmaskin. Simma kan han inte. Fisk äter han helst.

LÄS MER: Jörn Donner skriver blodig, finsk historia

Skriva kan han inte låta bli men annars är det ingenting som är kvar. Hans blick är illusionslös, medan sonen vidmakthåller en kärleksfull känslighet: ”Varför är jag dödsrädd, och inte du?”.

Fast boken handlar lyckligtvis också om allt annat som anrikas genom en donnersk levnadstid som minnen och initiationer. Det blir som ett möte mellan 1900- och 2000-talet.

Sonen är som besatt av fadern och vill filma hans sena dagar. För att veta vem han själv är. Det långa svaret låter vänta på sig. Vi ser olika sorters maskulinitet och hör två olika toner. Fadern är principiellt likgiltig för biologiska särdrag, det är knappast sonen. Fast fadern är intresserad, liksom av själva skrivandets resignerade nöje. Som här.

LÄS MER: Donner ger ett ungt perspektiv på människan

När jag läst boken färdigt förstår jag att det inte är band av likhet utan snarare olikhet som uppenbaras. Fadern har rott sig fram genom släkt, äktenskap, ekonomisk kris, självmordstankar, sjukdomar, berömmelse.

Den unge sonen Rafael växer upp i faderns skugga för att själv bli filmare och författare. Han är lika brådmogen som mottaglig. En känslig och lite vek antenn som söker en uppriktig ton. Faderns är omvänt den muttrande mammuten – kärv som en gammal nihilist som skippat önsketänkandet och fixat en gratis kremering. En annan sorts uppriktighet, dovt belärande och värmande.

Jörn Donner. Författare och filmare född 1933.. Bild: Niklas Sandström

Alla olikheter till trots finns där ett särskilt band – sonen får till sist blir sin faders far. Fadern vägrar att gå på sin dotters begravning. Sonen går istället. Han skriver: ”människor behöver ritualer, för annars förstår vi inte att något verkligen tagit slut. Våra meningar behöver punkter.” Det blev en levande och klangrik bok.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.