Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/1

Inti Chavez Perez: I dag hade Selma Lagerlöf omfamnat arabiskan

Selma Lagerlöf vägrade förvilla läsarna med en falsk, guldskimrande och kulturellt homogen Sverigebild. Av en sån bild kan man bara lära sig att förakta det verkliga Sverige, skriver Inti Chavez Perez.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vilket otroligt självförtroende Selma Lagerlöf måste ha haft när hon tackade ja till att skriva ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Hon hade fått frågan från en överlärare om att skriva en ny läsebok i geografi för den svenska skolan. Att skildra ett helt land i en bok är nog så svårt, men Lagerlöf gjorde det dessutom i en tid av nationell kris.

En femtedel av Sveriges befolkning hade utvandrat till Amerika, där de sökte en bättre framtid. Lagerlöfs egen bror Johan hörde till utvandrarna. Norge begärde självständighet från Sverige, vilket fick svenska nationalister att kräva ett militärt ingripande för att skydda unionen. Samtidigt pågick också en stor folkförflyttning där människor övergav gårdar för att arbeta i städerna. Du hör, det var rörigare än med dagens inflationskaos!

Tidsandan som omgärdade Lagerlöf beskrivs i boken ”Jag vill sätta världen i rörelse: En biografi över Selma Lagerlöf” av Anna-Karin Palm (Albert Bonniers Förlag, 2019). Där framstår Lagerlöf äntligen som den radikala, lesbiska, rösträttsaktivist som hon alltid varit.

Selma Lagerlöf ville inte bara skildra Sverige, hon ville förändra det. I ett brev till den så kallade ”väninnan” Sophie Elkan berättar hon att geografiboken skulle sprida hennes idéer. Kanske syftade hon särskilt på sin starka framtidstro. Selma Lagerlöf valde bort att idealisera det förflutna. Istället berättade hon om vilket armod som varit i Sverige. Vi kommer från ingenting, men vi ska skapa något bättre, tycks andemeningen vara.

Som bekant handlar äventyret om den störige och djurplågande 14-åringen Nils Holgersson som förvandlas till en liten pyssling som kan tala med djur.

Som bekant handlar äventyret om den störige och djurplågande 14-åringen Nils Holgersson som förvandlas till en liten pyssling som kan tala med djur. Han reser riket runt med en flock gäss och odlar sin empati, vilket leder till att han så småningom blir ansvarsfull och åter förvandlas till människa.

Gåsflocken han reser med leds av Akka. Hon är döpt efter ett fjällmassiv vars namn betyder ”gammal kvinna” på samiska. De andra vuxna vildgässen heter Yksi, Kaksi, Kolme, Nejlä, Viisi och Kuusi, alltså från ett till sex på finska. Ett fyndigt sätt att lära barn att räkna på finska, som då var Sveriges näst största modersmål. Som före detta lärare måste Selma Lagerlöf ha föreställt sig vilket engagemang det skulle uppstå i flerspråkiga klassrum när läraren frågar: ”Är det någon som vet vad Yksi betyder?”.

För Selma Lagerlöf var mångfalden i Sverige inte ett hot, hon visste att Sverige aldrig varit ett kulturellt homogent land. Istället för att dölja mångfalden kunde hon därför lyfta fram den. Enligt Selma Lagerlöf själv var hennes uppgift att lära barn om deras land, så att de skulle kunna lära sig att älska det. Då förstår man att det inte fanns någon anledning att förvilla läsarna med en falsk, guldskimrande och kulturellt homogen Sverigebild. Av en sån bild kan man bara lära sig att förakta det verkliga Sverige.

Kanske hade hon funnit plats i berättelsen för några lövsångare som heter Oahed, Tnen och Tläte. Alltså ett, två och tre.

Jag är övertygad om att ifall Selma Lagerlöf levde i dag skulle hon lyfta in språket arabiska i Nils Holgersson. Det är trots allt Sveriges näst största modersmål i dag. Kanske hade hon funnit plats i berättelsen för några lövsångare som heter Oahed, Tnen och Tläte. Alltså ett, två och tre.

I ett brev som återges i ovannämnda biografi, berättar Selma Lagerlöf att hon främst vill lämna boken om Nils Holgersson till Sveriges fattigaste barn och ungdomar. Selma Lagerlöf bar på många tankar om ansvarstagande. Störst ansvar lade hon på sig själv. Genom att lyfta den mest utsatta delen av befolkningens barn och unga skulle Selma Lagerlöf och hennes gelikar säkra en bättre gemensam framtid för Sverige.

Det är något helt annat än dagens billiga nationalism, som mest går ut på att trycka ner andra. Jag längtar tills vi får vår nästa Selma Lagerlöf.

Läs fler texter av Inti Chavez Perez:

LÄS OCKSÅ: KD:s kastreringsförslag hotar även aborträtten

LÄS OCKSÅ: Barnets namn gäller bara tills vidare

LÄS OCKSÅ: Så blev jag varnande exempel i ryska Sputnik

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.