Efter succéboken Galen i humlor återkommer den brittiske biologen Dave Goulson med en berättelse om småkrypens underbara värld: Galen i insekter. Drivkraften är den samma som i humleboken: att få oss att se värdet i de där krypen som förvisso är små men ack så betydelsefulla och som faktiskt, som Goulson själv konstaterar, är betydligt mer avgörande för vår framtid på jorden än exempelvis jättepandorna.
Att utrota jättepandorna skulle vara sorgligt, men inte leda till mer än obetydligt mer bambu i en kinesisk skog. Att utrota bin, blomflugor, fjärilar och skalbaggar – och många andra av de insekter som är helt centrala för vår överlevnad genom att de pollinerar, bryter ner, håller olika växter i schack och erbjuder mat åt andra djur i näringskedjan – skulle vara för-ödande. De må vara aldrig så fula eller obetydliga, Goulson föreslår att vi ska hylla och uppskatta dem i all deras underbara mångfald och med sin bok gör han verkligen vad han kan för att smitta läsaren med sin egen entusiasm.
I texten bjuder han in till den lite förfallna gård på den franska landsbygden, som han ägt sedan tidigt 2000-tal. Här är det fint att vara människa, men än bättre att vara insekt. I något skyddat hörn fladdrar fläckiga glansspinnare, i ett annat dunkar skäckiga trä-gnagare huvudet i väggen och i ett tredje husflugor (en av få insekter som Goulson inte är odelat förtjust i, han beskriver bland annat med viss avsmak deras favoritmat som djurexkrementer och människo- föda och som fullgoda alternativ till detta: mänskliga läppar, ögonvrår och variga sår). Länge lever texten på hans entusiasm. Och sen, i den avslutande tredjedelen, kommer varningsorden. Det är inte för sent att se till att våra barnbarn ärver en jord nästan lika rik på underverk som vår, men ska vi lyckas är det hög tid att agera.
