För första gången på flera år blev det ingen upprörd debatt efter att Augustprisnomineringarna blev klara tidigare i veckan. Kritikerna nickade svalt gillande åt val som ”Europa” av Maxim Grigoriev och ”Singulariteten” av Balsam Karam.
Kanske är det en ren slump att förnöjsamheten sammanfaller med att jag själv inte längre sitter i juryn, och att kvaliteten på urvalet därmed höjts. Men antagligen är det ett tecken på något annat och större.
Hur romanen som konstform mår i dag.
I år finns igen bok som alla har läst på det sätt som vi pandemiknarkade ”Samlade verk” i fjol. Glappet mellan de konstnärliga, anspråksfulla romanerna och det som faktiskt blir läst på bred front tycks bråddjupt.
LÄS MER:De är nominerade till Augustpriset
LÄS MER:21 böcker att se fram emot hösten 2021
När jag surfar runt på nätbokhandlarnas sajter ett par dagar efter att nomineringarna blivit kända hittar jag inga Augustböcker på deras tio-i-topplistor. Däremot ”Hästpojken” av influencern Carl Hedin, två Tintinalbum och en receptbok för surdegsbröd.
Samma sak på ljudbokstjänsterna. Färska försäljningssiffror visar att det är de digitala prenumerationstjänsterna som har framtiden för sig. Topplistorna där domineras av feelgoodböcker och deckare som aldrig skulle släppas i närheten av något Augustpris och sällan behandlas på kultursidorna. Sajternas bildspråk och copy handlar om att varva ner och koppla av, snarare än att läsa koncentrerat. Kvinnor med vackert hår och stora hörlurar blundar och ler meditativt djupt försjunken i en fåtölj, eller med mystiska smårätter som svävar framför ansiktet.
Fast egentligen är det inte så konstigt. Bara tre av de arton nominerade titlarna finns ens utgivna som ljudböcker, något branschsajten Boktugg snappade upp.
Det är en ögonblicksbild av ett litterärt landskap som inte riktigt hänger ihop.
Romanläsning blir en subkultur för några få invigda.
Det är också talande att böckerna som sålts för rekordsummor på förhand, eller skapat debatt lyste med sin frånvaro. Undantaget är möjligen serietecknaren Mats Jonssons släktkrönika ”När vi var samer”, men då handlade det mer om att femtielva mediemän läst en intervju med Jonsson om boken och därefter skrev krönikor om hur kasst det är att bo i Stockholm.
LÄS MER:Stockholm är till för oss prinsessor
Är det då ett problem? Mitt korta svar är ja. Romanläsning blir en subkultur för några få invigda. Kanske handlar det om en stelnad form, som ännu inte helt kommit i kapp den nya tekniken. Det är i det ljuset jag tycker nomineringen av Mats Jonssons bok är mest intressant.
HD-Sydsvenskans Mattias Oscarsson tycker att det är en förolämpning mot tecknade serier som är en konstform i egen rätt. Själv ser jag det som en välkommen nydaning.
Ljudberättandet står näst på tur.
I fjol bröt Spotify ny mark med hyllade poddboken ”Äkta hela vägen” med fotbollsspelaren Martin Mutumba och Erik Niva, och i onsdags lanserade Sveriges Radio Drama ”Före-Efter”, som de kallar sin största ljuddrama-satsning någonsin. Författaren (och serietecknaren) Henrik Bromander, som också låg bakom GP:s poddföljetong ”Problem sover inte” är en av manusförfattarna.
Kanske är det bara en fråga om tid innan en ljudbok nomineras till Augustpriset.
Läs fler kulturkrönikor av Victoria Greve:
LÄS MER:Mina vänner är en del av knarkproblemet
LÄS MER:Farväl till Hisingen
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
