Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: TT

Hur förstå människor som tror att jorden är platt?

Emanuel Karlsten har sett dokumentären "Platt jord" och menar att samhället måste ha tålamod och empati nog att intressera oss för "de andras" perspektiv.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Internets bästa dokumentär är just nu "Platt jord". Den kan ses på Netflix och handlar om den växande grupp människor runt om i världen som är övertygade om att jorden är platt. Alltså på riktigt: platt! Den mest populära teorin bland anhängarna är att jorden befinner sig under en gigantisk glaskupol och att solen och månen är två lampor som roterar runt en enorm lyktstolpe i Nordpolen.

Dokumentären följer några av ledarna i rörelsen. Ganska vanliga, till synes normalsmarta människor. Någon är snygg, någon är karismatisk, någon är tekniskt nördig. En annan duktig på att snida i trä och har byggt modeller - inklusive glaskupoler - av hur jorden egentligen ser ut. Det bästa med dokumentären är balansen. Att personerna tas på allvar, att vi tillåts sugas in i deras värld där det är möjligt att tro på den bisarraste av teorier. Och hela tiden försöker forskare och beteendevetare förklara vilka sociala mekanismer som skapat det här. För hur ska vi förstå att människor idag kan tro att jorden är platt?

LÄS MER: Många svenskar är läskigt okunniga om religion

Ett samhälles välmående avgörs bäst genom att se hur det behandlar dem i utkanten. Inte bara de socialt utsatta, utan lika mycket de som av olika skäl tappat förtroende för att samhället vill deras bästa. I dokumentären representeras de av platt jord-förespråkare, men de skulle lika gärna kunna vara vaccinmotståndare, främlingsfientliga eller klimatskeptiker. Alla dessa har alltid funnits, men i ett samhälle där medier hade informationsmonopol fick de alltid sina insändare refuserade, aldrig tillgång till tevetid. Nu kan de skapa sina egna medier och konferenser, sin egen vetenskap.

LÄS MER: Flygskammen har bytts mot tågskryt

Det är en demokratisk rättighet att få tro på vad man vill, så länge det inte skadar någon annan, men det är en rättighet som ställer höga krav på demokratin. Vår lösning har varit att sätta vanliga medborgare att representera oss i regering och riksdag. Men vad händer när dessa representanter börjar känna sig allt mer distanserade? När de börjar tycka att medborgare beter sig som “troll” eller idioter? Då skapas ett etablissemang och en pöbel. Folkets tjänare blir en elit – och avståndet ökar.

I dokumentären "Platt jord" förklarar fysikern dr Spiros Michalakis, att problemet inte främst är konspirationsteoretikernas, utan vetenskapens. Och kanske ditt och mitt. För det är de upplysta som ser ner på människor, vill få dem att skämmas och kallar dem idioter. Michalakis tror att det är det sämsta vi kan göra.

“Det värsta scenariot är att vi bara trycker dessa individer till samhällets utkant - och sedan förlorar dem”.

LÄS MER: Jag får rysningar av ordet "föris"

Det här är samhällets kanske svåraste uppgift som just nu. Att ha tålamod nog att inte se på “de andra” som idioter, utan utveckla empati nog att intressera oss för deras perspektiv, var de fastnat och hur vi kan hjälpa dem.

Annars är risken att vi förlorar både dem och samhället.

Fotnot: På SVT ligger dessutom en kortdokumentär med likartat tema: "Jorden är platt" av Rasmus Åkerblom