Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Stockholm/Paris. Hur påverkar terrorattentaten människors vardag ? I Frankrike har terrorn både enat och splittrat samhället, skriver Sinziana Ravini. Bilder: Stefan Berg

Hur förändras vi av terrorismen?

Hur förändras vi av terrorismen? GP:s Parisbaserade kulturskribent Sinziana Ravini reflekterar kring hur terrorattentaten förändrat det franska samhället.

Att terrorattentatsvågen en dag skulle drabba Sverige visste vi alla innerst inne. Vår tids terrorism har spridit sig likt ringar på vattnet sedan attentatet den 11 september 2001.
Redan då sade man: ”The world will never be the same” och att kriget mot terrorismen inte skulle vara över förrän varje terrorcell hade utplånats från jordens yta. Men filosofer som Jean Baudrillard var inte sena med att hävda att terrorismen inte var något annat än en konsekvens av den globaliserade kapitalismens expansion, ja rentav västerlandets inprogrammerade självmord. Med andra ord – något som vi helt enkelt hade förtjänat. Författaren Don DeLillo gick ännu längre och påstod att terroristerna nu hade vunnit världsherraväldet över vår tids berättelser. Från och med nu var det terroristerna som skulle skulptera våra sinnen, våra drömmar och farhågor.

Ny sammanhållning


Fick de rätt? Lever vi i terrorismens mentala herravälde? Om så är fallet, hur kan vi kämpa mot detta förtryck? Vad kommer hända med Sverige och det svenska folket efter det här fruktansvärda terrorattentatet? Kommer vi öppna eller stänga våra hjärtan? Kommer vi som Johannes Anyuru mycket vackert undrade fortsätta att älska varandra över tid och rum, när förälskelsen lagt sig?
Hur har terrorattentaten förändrat Frankrike? Jag har bott här i snart tio år och kunnat följa förändringarna i alla dess arter och avarter. Den första och viktigaste förändringen är den ökade politiska medvetenheten, den ständiga kampen för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet – värderingar som man tidigare bara tagit för självklara. En annan positiv förändring är den nya sociala sammanhållningen på gator och torg, bussar, posten, banken, ja, i stort sätt alla offentliga platser. Människor stannar upp och pratar med varandra, om världsläget, det franska valet, terrorism och annat elände med en värme och ett intresse jag sällan skådat.
Men terrorismen har inte bara enat det franska samhället, den har samtidigt splittrat och försämrat det på många håll.
En av de största, mest synliga förändringarna är den stora närvaron av poliser, som går omkring beväpnade upp till tänderna. Jag undrar ofta vad alla småbarn måste känna och hur detta kommer påverka dem längre fram. I skolorna har alla elever vid det här laget gjort minst en simulerad terrorattentatsövning. Och säkerhetskontrollen är nu så utbredd, att hela samhället håller på att förvandlas till en flygplats.

S-stämpling skapar debatt


En annan, förmodligen ofrånkomlig förändring, som skapat mycket debatt i Frankrike är S-stämplingen (som signalerar fara för säkerhet) av alla potentiella terrorister. Denna registrering har jämförts med judestjärnan, eftersom avradikaliserade islamister kommer dras med S-stämpeln hela sitt liv, vilket kommer försvåra deras integrering när det kommer till att söka jobb, ta ett lån på banken eller skriva på ett hyreskontrakt.
Problemet med denna S-stämpling är att den nu också drabbar ungdomar. Lärarna är numera tvungna att göra en polisanmälan så fort en elev skriker Allahu-akbar på rasterna, klär eller beter sig på ett ”islamistiskt sätt”, vilket sker allt oftare i Paris skolor. Förra året hade redan 8 400 ungdomar S-listats.
Även om stämpeln tas bort efter några år, så kommer det för alltid stå i personregistret att man varit S-stämplad, vilket kommer att stigmatisera dessa individer för livet. För hur färdig är man som människa när man precis blivit tonåring?
När attentatet mot Charlie Hebdo och den judiska affären Hyper Cacher ägde rum, talade man först om en attack på de franska värdena. Attentatet splittrade dock fransmännen i två läger: de som sade ”Je suis Charlie” och de som sade ”Je ne suis pas Charlie”, eftersom tidningen enligt de senare hade gått för långt. När man i skolorna arrangerade en tyst minut i åminnelse av attentaten, var vissa elevers motreaktioner så starka att 200 fall anmäldes, varav 40 polisanmäldes.

Sprickorna försvann


Manuel Valls, Frankrikes dåvarande premiärminister höll då ett mycket eldfängt tal i parlamentet som förkastade den territoriella, sociala och etniska apartheid som höll på att drabba Frankrike. Men när terroristerna attackerade konserthuset Bataclan och folk som satt på kaféernas terrasser, och varje fransk medborgare blev en potentiell måltavla, försvann de synliga sprickorna och de flesta medborgarna förenades i en enad kamp mot terrorväldet.
Samtidigt förändrades den politiska tonen. Om den franske presidenten Francois Hollande hade talat om fridens och toleransens betydelse för ett ”öppet samhälle” i anslutning till 7, 8 och 9 januaris attentat, annonserade han efter den 13 november undantagstillstånd med stängning av landets gränser.
Valls upprörde många när han sa att terrorismen inte förtjänade några sociologiska eller kulturella förklaringar, eftersom ”att förklara är att ursäkta”. Då mobiliserade Frankrikes intellektuella sig för att förkasta historielösheten hos de franska ledarna. Tänkare som Gilles Keppel menade att attentaten i Frankrike behövde kopplas till den franska kolonialhistorien, bland annat kriget i Algeriet och den bristfälliga sociala integreringen, som pågått sedan 1970-talet.

Fakta och fiktion får inte blandas


Jag är övertygad om att det är precis detta vi behöver göra för att motverka terrorismen, att förklara det oförklarliga. Ondskan har alltid en orsak, och därmed en förklaring, men denna måste nyanseras.
Har alla dessa teoretiker rätt, när de hävdar att det är västerlandet som producerat terrorismen? Ja, om man tittar på den franska revolutionen. Våra mänskliga rättigheter har krävt mycket blod, tårar, och inte minst – terror. Men att hävda att den aktuella terrorismen är en naturlig konsekvens av västerlandets kamp för världsherraväldet, bidrar till den arroganta, neo-koloniala västerländska idén om att allt som händer runt omkring i världen (och på hemmaplan) är naturlig konsekvens av västerlandets ageranden.
Sist men inte minst får vi inte blanda fakta och fiktion, sund förnuft och rädsla, och låta oss smittas av hatet, eller börja vänja oss vid terrorn och se den som en självklar del av samhället vi skapat, i en social determinism som hugger av den gren vi sitter på.

Ändrade vanor

I Frankrike har en tredjedel av alla medborgarna förändrat sina vanor, enligt en ny undersökning, när det kommer till deras val av resor, transport och shopping. Turismen i Frankrike har redan förlorat flera miljoner. Kommer detta även hända i Sverige?
Visst, terrorn är här, mitt ibland oss, i våra huvuden, vår kropp, varje gång vi tänker på den, men vi får inte låta terroristerna vinna, genom att låta skräck och säkerhetsåtgärder inskränka vår frihet. För som Benjamin Franklin sade: ”Ett folk som är redo att offra lite frihet för lite säkerhet, förtjänar varken det ena eller det andra”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.