I den hyllade TV-serien Handmaids Tale nämns då och då kolonierna. Det verkar vara områden totalt förstörda av miljökatastrofer. Den som skickas till kolonierna dör.
I den femte säsongen av House of Cards använder sig den sittande presidenten av ett fejkat terrorattentat för att förändra valutgången. Båda TV-serierna, omskrivna och hyllade säger mycket om nutiden trots att dom presenteras som dystopier.
House of Cards med fyra extremt framgångsrika säsonger bakom sig är tänkt att visa mörka berättelser om vad framtiden skulle kunna föra med sig om vi inte ser upp. Men den femte säsongen som just släppts misslyckas med det totalt.
Och det kan vi klandra världsläget för och inte serien. Med Donald Trump i Vita huset är det som att världen sprungit om paret Underwood och gjort dom till en blek kopia av samtiden.
Underhållningsmässigt slår verkligheten fiktionen med 10-0. Den verklige presidenten är på alla sätt mycket mer fartfylld och oförutsägbar än den fiktive. Den totala respektlöshet som Trump uppvisat, förolämpningarna och det ständiga talet om fake news finns i verkligheten och inte i fiktionen.
I den femte säsongen av House of Cards har paret Underwood försatt landet i stiltje, de är extremt illa omtyckta, både av opinionen och av de som arbetar dem närmast. Och själva är de så uppe i sitt intriganta maktspel att de inte bryr sig om hur avskydda de är. Men diplomati är fortfarande något som hedras och värnas även om det politiska spelet må vara hänsynslöst. Att som
Trump twittra hånfullt åt en borgmästare vars stad just utsatts för ett terrordåd skulle anses extremt även för Underwood.
I Handmaids Tale så känns dystopin inte heller så overklig som det är tänkt.
När nyheten om Henderson Island kablades häromveckan var det som att en scen ur serien hamnat på nyheterna. Henderson Island är en obebodd ö i Stilla Havet, totalt överfull av plast och det kommer bli fler öar om inget radikalt händer. Den gångna helgen har ett internationellt FN-möte hållits i New York för att försöka rädda världshaven. Läget är kritiskt, överfiskningen, plasten i havet och föroreningarna håller på att döda det vi trodde var odödligt.
Att tv-serier som skrevs alldeles nyss tänkta som dystopier nu helt ofrivilligt blivit samtidskritik är ett skrämmande bevis för hur fort världen förflyttas mot mörkret. Men kanske kan det också leda till något positivt. När miljoner människor ser detta kanske fler förstår hur allvarligt läget är och att vi måste agera nu, innan det är för sent.
