Drog tillbaka visningen. Burka songs 2.0 var planerad att visas på Blå stället i Angered den 14 mars. Men efter kritik beslutades att visningen skulle ställas in. Ann-Sofie Hermansson kritiserade på den egna bloggen stadsledningskontorets MR-avdelning, som låg bakom arrangemanget, för att ha "brustit fatalt i sitt värdegrundsarbete."
Drog tillbaka visningen. Burka songs 2.0 var planerad att visas på Blå stället i Angered den 14 mars. Men efter kritik beslutades att visningen skulle ställas in. Ann-Sofie Hermansson kritiserade på den egna bloggen stadsledningskontorets MR-avdelning, som låg bakom arrangemanget, för att ha "brustit fatalt i sitt värdegrundsarbete." Bild: Hannes Ojensa

Hermansson urholkar principen om armlängds avstånd

GP:s kulturchef Björn Werner svarar Ann-Sofie Hermansson i debatten om Burka songs 2.0 och konstnärlig frihet. Han menar att hennes ageranden såväl som uttalanden urholkar principen om armlängds avstånd.

ANNONS
|

Detta är min bestämda uppfattning:

Kulturens roll är inte att främja demokratin. Den fria kulturen står över, under, vid sidan av politiska system, den flyktiga moralen, allt annat än den mänskliga upplevelsen.

Den lever på egen hand, men kan möjliggöras och låtas växa sig större och mer relevant för större delar av samhället genom att utövare och utställare får resurser och därmed tid till sitt skapande och möjligheter att sprida den. Det kan göras genom privata medel, såväl som via skattesedeln. I Sverige har vi precis som i stora delar av västvärlden valt den senare vägen, dels eftersom landets höga skatteupptag inte skapar så stora privata summor som krävs, dels för att svenska rika faktiskt inte är lika givmilda som sina amerikanska motsvarigheter, där kulturlivet i stort finansieras av privata medel.

ANNONS

Alltså är ett av Göteborgs stads många viktiga politiska uppdrag att främja den fria konsten. Oavsett om den behagar eller inte. För att försäkra oss om att den verkligen står fri är också politiker fråntagna mandatet att påverka kulturens innehåll, som istället utifrån den så kallade principen om armlängds avstånd ligger på neutrala tjänstemän. Något Ann-Sofie Hermansson (S) i en eskalerande rad uttalanden om Burka songs 2.0 nu inte längre verkar tycka gäller.

LÄS MER:Göteborgs stad har en oroväckande kultursyn

Det är, för att tala klarspråk, rätt ansvarslöst.

Hon undergräver med sitt agerande nämligen den principen - och därmed möjligheten för kulturen att stå fri givet de förutsättningar vi i Sverige har gett kulturen att existera.

Principen om armlängds avstånd är förstås inget perfekt system. Men det har länge fungerat hjälpligt för att uppnå ändamålet att se till att Sverige har ett fritt och rikt kulturliv skyddat från både vinstintresse och politiska dagsländor. Men systemet fungerar bara så länge politiker inte lägger sig i. Diskvalificerar man sig (på statlig nivå svajar MP nära gränsen) finns det rikligt med argument för att istället verka för att privata stiftelser tar över ansvaret för kulturlivet, finansierat av skattelättnader för privata donationer.

Efter turerna med Burka songs 2.0 ser jag allt mer värdet i en sån ordning.

ANNONS

För kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermanssons oförmåga att hålla två saker i huvudet samtidigt - att inte förstå att man kan vara både mot extremism och för den fria konstens absoluta värde samtidigt - är gravt oroande. Om en helt vanlig gråsosse kan resonera på detta vis, tänk då en kommun styrd med stöd av sverigedemokrater? Jag ryser.

LÄS MER:"Burka songs 2.0 kommer att visas"

Det var med anledning av detta jag i en krönika nyligen ifrågasatte hennes kultursyn. Men i stället för att bemöta den med ett återvändande mot den politiska rimlighetens torra land har hon nu författat ett debattsvar på sitt eget debattforum ”soffangbg.wordpress.com” som gör mig närmast mörkrädd.

Där anklagas jag för att genom att ifrågasätta hennes kultursyn ha gjort det ”mest ologiska och oanständiga angrepp som hänt på åratal” och målas i det närmaste upp som en salafistisk predikant, som lyfter "strömningar som inte alls är främmande för den värdegrund som IS tillämpade i Raqqa”. På tal om oanständiga angrepp.

Ann-Sofie Hermansson säger sig vara för fri konst, kultur och yttrandefrihet men säger i samma andetag att kommunen inte har några skyldigheter att bereda plats för just detta. ”Göteborgs stad är en organisation där demokratiska värderingar ska styra och där icke-demokrater inte har någon plats”, som hon uttrycker det med egna ord.

ANNONS

Den politiska signalen är knivskarp. För hur ska man som kommuntjänsteman, satt att förvalta och fördela kulturstöd, reagera på ett sådant påstående, om inte annat än att alla försök att skildra perspektiv och upplevelser utanför den grådisiga PK-tillvaro som är Soffangbgs omhuldade värdegrund nu är no go-zoner? Det är inte att värna om den fria kulturen. Det är att kväva den.

Ann-Sofie Hermansson gör säkert en korrekt politisk analys i att väljarna vill se en politiker som pekar med hela handen och är hård mot buset. Att hon vill ta itu med extremism är bra. Men för att vara en riktig politiker måste hon kunna göra både det och samtidigt värna om principen om armlängds avstånd. Annars är hennes ord om den fria konsten värde just bara ord. Att hon med sitt agerande kring Burka songs inte inser att hon ägnar sig åt kulturstyrning där kulturstyrning inte bör finnas, och i och med det bidrar till att luckra upp en hjälpligt fungerande modell för finansiering av kulturen utan tankar på vad som ska ersätta den skvallrar om en politisk omogenhet som göteborgarna faktiskt inte är betjänta av.

ANNONS