Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jonas Darnell och Herman Hedning Bild: Magnus Lindgren

Herman Hedning kan visa vägen för tidningsmakarna

Emanuel Karlsten: Den köttbulleliknande karaktärens crowdfundingsuccé är nästan surrealistiskt hoppingivande.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Minns du Herman Hedning? Det tror inte förlaget Egmont att du gör och antagligen trodde de aldrig att du kommer tänka på honom igen. Därför la de ner serietidningen om den komiska, köttbulleliknande karaktären som springer runt i förhistorien och svär. Men skaparen, Jonas Darnell, trodde annorlunda. Han har ritat hedningen sedan 1988 och vägrade godta något besked om nedläggning. Ville inte förlaget ha honom eller hans hedning – då startar han ett eget förlag.

Visst, storhetens tid för serietidningar är kanske över och ja, kanske blir det svårt att nå upp i tidningens all time high från sommaren 2005 med 25 000 sålda exemplar. Och absolut, det finns kanske en anledning till att det i princip bara finns ett serietidningsförlag i Sverige. Men å andra sidan är Herman Hedning en karaktär som faktiskt gått mot strömmen under 90- och 2000-talet och växt när andra dalat. Och viktigast: Darnell har under åren gjort ett antal lyckade insamlingar, så kallade “crowdfundings”, där han samlat in kapital från läsare för att trycka upp och sälja samlarvolymer. Kanske kunde en sådan hjälpa honom med kapital att starta serietidningsförlag?

Egmont lät Darnell ta över hela den kvarvarande prenumerantstocken. Generöst – eller kanske ett bevis på hur lite de trodde att Darnell skulle få det här att flyga. I början av året öppnade Darnell en crowdfunding som begärde 100 000 kronor för att starta Serieförlaget Herman Hedning. Det var kostnaden som behövdes för att komma igång och täcka de första kostnaderna. Redan dagen efter hade alla 100 000 kronor samlats in. Efter ett dygn! Och i helgen, efter en månads insamlande, avslutades kampanjen på rekordhöga 1 676 677 kronor! Det är den näst största svenskspråkiga crowdfundingen i historien.

Det är en fascinerande och nästan surrealistiskt hoppingivande historia för svenska papperspublicister. Är detta beviset på att print inte är dött? Ja, på sätt och vis, men det behöver sin kontext.

Just serietidningar och annat material av stark nörd-karaktär är ovanligt motståndskraftiga till förändring både på och utanför nätet. Kanske ska det förstås som ett slags identitets-material, att prenumerationen är en del av ens identitet. Att det därmed finns ett kraftigt drag av nostalgi som hjälper till här. Se bara på den insamling som dragit in mer pengar än Herman Hedning: En jubileumsbox för seriealbumet "Valhall". Eller att det på topp-tio listan finns tre gamla och nya utgåvor av rollspel.

Man ska inte underskatta Darnells enorma succé eller de 1 891 långfinger som gåvogivare gett Egmont. Insamlingen och utvecklingen är en smart och rimlig väg framåt för mindre aktörer, men det är en kortsiktig vinst och frågan är fortfarande: Hur ska en serietidning lyckas växa och vara vinstdrivande i en digital tid?

Det lyckades Egmont förlag aldrig lista ut. Jag hoppas att serieförlaget Herman Hedning gör det.