Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hennes bildvärld växer

I Eva Lindströms nya bilderbok tar skogen semester och drar söderut. Det blir kallt. De tre figurerna som bor i skogen inser att det inte är som de trott, det är faktiskt inte de som bestämmer.
Maggan har svart nos, Trim har hårtofsar som ser ut som öron, och ett tryne. Djur eller människor?

- Människor, säger Eva Lindström, eller snarare varelser.

I hennes bilderböcker finns både människor och djur och gränsen mellan dem är inte alltid så tydlig.

- Djur är mer en annan sorts människor. Det muntrar upp med folk som är lite annorlunda och så sätter det sprätt på min egen fantasi att blanda djur och människor, säger hon.

Att skogen ger sig av för tankarna till någon sorts naturkatastrof, men så hade hon inte tänkt från början.

- Boken handlar väl om att man måste anpassa sig, att man inte ska tro att man har full kontroll, säger hon lite svävande när jag frågar henne. Hon verkar inte så pigg på att tolka boken själv.

Det är en solig höstdag när vi hälsar på i Eva Lindströms lilla lägenhet i Stockholm. Hon har just kommit tillbaka från sitt sommarställe i Skåne och försöker vänja sig vid instängdheten i stan. Det var i den skånska stugan i skogsbrynet hon gjorde bilderboken I Skogen förra året. Hela den ösregniga sommaren satt hon i stugan och arbetade. Den tredje oktober förra året var boken klar, det minns hon tydligt.

- Då var alla bilder färdiga och jag kände mig helt nöjd. Den här boken tog lång tid att göra, från maj till oktober och jag gjorde om mycket, säger hon.

Hon börjar alltid med texten och den är i princip klar när det är dags för bilderna, men sen förändras ofta texten under arbetets gång. Allt måste vara färdigt innan hon kan visa någon. Annars är hon rädd att hon tappar "sin egen tråd".

- Jag är nog för självkritisk, det räcker med att jag märker en tveksamhet hos någon för att jag ska börja ifrågasätta det jag gjort.

När allt är klart är hon däremot inte främmande för att diskutera ändringsförslag.

Eva Lindström tycker om att ha rutiner. Varje morgon tar hon den 45 minuter långa promenaden till ateljén som hon delar med 15 andra. Förut jobbade hon hemma mer.

- Men jag gick nästan aldrig ut då, jag målade in mig i ett hörn. Det där hörnet, säger hon, skrattar och pekar mot den lilla arbetsvrån som egentligen är tänkt som matvrå.

Hon har alltid tyckt om att teckna. Som barn föreställde hon sig hur hon skulle rita roliga gubbar på Cornflakeskartonger när hon blev stor. Men hon fascinerades också av bilderna i Elsa Beskows böcker.

- Dem gillade jag jättemycket, särskilt Putte i Blåbärsskogen, den var spännande, dessa gigantiska blåbär. Eller ... vad hette den .... Trädgårdsfesten, med de fruktansvärda ogräsen som gör uppror.

I högstadiet hade hon en teckningslärare som hon gillade och som fortfarande hör av sig när hon läst en recension eller som kommer till en vernissage. Som nu senast när Eva Lindström hade utställning i Gamla stan, då kom teckningsfröken med blommor.

- Verkligen jättegulligt att hon kommer ihåg, det var ju så länge sedan jag gick ut skolan.

Det fanns några lärare som gjorde skoltiden lite ljusare, annars var det rätt jobbigt att gå i skolan, säger hon.

- Inte så att jag var asocial eller så, men jag tyckte inte om att inordna mig i systemet.

När Eva Lindström gått ut Konstfack började hon teckna serier. Men nu för tiden tycker hon att serier är "för smått". Hon får inte plats med allt i de små rutorna. Och så vill hon använda färger. Bilderna i bilderböckerna breder ut sig mer nu än i de tidiga böckerna, i I skogen går illustrationerna ända ut i kanterna det finns inga vita fält för texten längre.

Nästa bok är redan klar men kommer om ett år. Hit med våra mössor är titeln, fyra kamrater, fyra mössor, ett kalas och en trollande pappa är ingredienserna, så mycket mer vill inte Eva Lindström avslöja.

Naturen har en viktig roll i den senaste boken och är också en viktig inspirationskälla. Men hon blir också inspirerad av människor och mänskliga relationer.

- Jag tycker det är kul att kolla på folk och lista ut vad som pågår, det pågår alltid någonting. Men jag tjuvlyssnar inte, jag tittar bara, säger hon.
031-62 46 47 [email protected]

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.