Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Helena Franzén dansar minnen i tiden

Det handlar om muskelminnen men också om sinnesförnimmelser och reseminnen. I nya dansverket Extended blandar Helena Franzén minnen från då och nu.

– Jag har forskat bakåt för att upptäcka vilka spår som finns kvar när man arbetat länge med dans och rörelse. Det är intressant att titta tillbaka men det är ingen retrospektiv, jag summerar inte, säger hon.

Helena Franzén är en dansande koreograf. Hon har varit verksam i ett 30-tal år, skapat drygt 80 verk för små och stora scener i Sverige och internationellt. Den här gången har hon skapat ett solo till sig själv, Extended.

– Jag kände att det är nu eller aldrig, säger Helena Franzén.

"Dansar till jag stupar"

Efter att på senare år ha skapat och koreograferat många gruppföreställningar tyckte hon att det var dags att ge sig själv tid att fördjupa sig det hon håller på med.

– När man är 25 år känns det som om allt är oändligt, vid fyllda 53 vet man att så inte är fallet. Ett solo för en helaftonsföreställning är krävande, därför är jag ödmjuk inför framtiden

– Men jag är mitt i livet och bryr mig inte om ålder, jag kommer att dansa solon till dess att jag stupar, se bara på Birgit Cullberg och vad hon kunde, säger Helena Franzén.

Dansar i skenet av projektioner

Vi träffas på på dans- och konstscenen 3:e våningen, där hon dansar sitt solo på onsdag och torsdag kväll. I rummet står en mobil scen konstruerad som en tresidig box. Där dansar Helena inramad av Håkan Jelks projektioner. På projektionerna syns karga landskap, klippor och vatten. Bilder från duons gemensamma Ö-projekt, som samlats under deras resor till Island, Färöarna och Gotland.

– Där har vi skapat ett antal dansfilmer där naturen, det hårda klimatet och den utsatta människan är en stor inspirationskälla. Varje utvald bild är i sig ett minne, säger Helena Franzén.

I solot är Helena Franzén belyst med tre olika projektioner samtidigt, det skapar spännande skuggspel och, tillsammans med Jukka Rintamäkis musik, skiftande stämningar.

Berättar med kroppen

Hon har sitt signum, sitt koreografiska språk som hon har vässat genom åren. Och det litar hon på.

– Jag har en tilltro till rörelsen och musikaliteten och berättandet kommer från det. Jag berättar genom min kropp – det släpper jag aldrig.

Extended är del två i en planerad danstriptyk. What’s left behind (2017), som hon satte upp på Norrlandsoperan var den första. I höst hon arbetet med del tre, Trace Element, en föreställning för fyra dansare.

– Jag är inte riktig färdig med minnestemat. När man börjar gräva så förstår man hur många lager det finns.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.