Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Kommer Sverige i framtiden vara ett land där fyllan har spelat ut sin roll? Ina Lundström är rädd för det. Bild: TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Har vi blivit för duktiga för att dricka oss fulla?

Allt färre väljer att fly vardagen med hjälp av alkohol. Kommer Sverige i framtiden vara ett land där fyllan har spelat ut sin roll? Ina Lundström är rädd för det.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att dricka alkohol är inte längre en självklarhet i Sverige. Inte sedan nykterhetsrörelsen var som störst i början av 1900-talet har rusdrycker varit så ute. Då försökte man få män som supit sönder sina familjer att nyktra till, gå med i en förening och – med all den nyvunna fritid som spriten tidigare åt upp – ägna sig åt god demokratisk eller kristen bildning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I dag behövs varken övertalning eller argument om att samhället förbättras. Dagens ungdomar super, helt spontant, mindre än någon tidigare generation. Enligt en studie från Stockholms universitet som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften "International journal of drug policy", är tidsbrist en vanlig anledning. Man anser sig helt enkelt inte hinna med att dricka alkohol.

LÄS MER: Konceptkrogar urholkar själen

Samma argument hör jag från mina jämnåriga i trettioårsåldern, där allt fler nu lever nyktert. Några få av akuta hälsoskäl. Desto fler på grund av att de ”får gjort så mycket” när inte hela helger äts upp av pubkvällar och bakfylla. Jag minns känslan från min graviditet. Nio månader utan alkohol gjorde mig verkligen uppmärksam på hur långa lördagar och söndagar man har som en 24-årig kvinna utan barn. Jag började gå på loppis, och lyckades fynda Fanettstolar, Bumlinglampor och Pertorpsbord för några tior medan mina jämnåriga fortfarande sov ruset av sig. Jag möblerade om hemma trots att jag aldrig haft ett inredningsintresse. Och jag arbetade, antagligen mer än jag någonsin gjort tidigare. För mig, som aldrig målat akvarell eller satt mig in i kundalini-yoga blev det oerhört tydligt vilken roll alkohol har i mitt liv: Ett avbrott från måsten och borden och en paus från duktigheten – som förvisso har sina egna baksidor.

LÄS MER: Om kvinnor hade haft digital detox hade Sverige stannat

Men som eskapism är den effektiv: Det är svårt att ha ångest över nästa veckas tenta med två öl i kroppen. Man kan inte skjutsa kompisen till Ikea efter några glas vin. Chansen att du lite snabbt svarar på ett jobbmejl sjunker markant när du sitter och snackar om något meningslöst på krogen. Dagen efter fortsätter improduktiviteten: Att dra för persiennerna en strålande solig februarisöndag för att se om "Game of thrones" är svårmotiverat om man inte har en bakfylla att skylla på. Så har alkoholen tjänat många och förslavat några av oss i århundraden. Som en flykt från de krav som omvärlden ställer på oss.

LÄS MER: Bevara kaffepausen innan det är för sent

Det är givetvis inte alltid en fantastisk strategi. Alkoholens konsekvenser är i många fall förödande. Men i en samtid där psykisk ohälsa bland ungdomar ökar, trots att de dricker mindre än någonsin tidigare måste vi ändå ställa oss frågan: Är det verkligen alkoholen i sig vi avstår? Eller är det minskande drickandet bara en konsekvens av ett samhälle där vi inte tillåter minsta lilla nödutgång från förpliktelser och duktighet?