Det är djupt ironiskt att det är just människors hälsa som miljöförvaltningen säger sig värna när de med hot om vite får dansgrupper att hoppa av och därmed stukar den absolut största och viktigaste fest som Göteborgs förorter har, skriver America Vera-Zavala.
Det är djupt ironiskt att det är just människors hälsa som miljöförvaltningen säger sig värna när de med hot om vite får dansgrupper att hoppa av och därmed stukar den absolut största och viktigaste fest som Göteborgs förorter har, skriver America Vera-Zavala.

Hammarkullekarnevalen botar sorg, vrede och förtvivlan

Det har varit ett sorgligt år för Göteborgs förorter, då behovet av Hammarkullenkarnevalen byggts på, skjutning för skjutning, avrättning för avrättning.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Orfeu Negro, filmen från 1959 av Marcel Camus, är kanske det främsta exemplet på hur en karneval är en blandning av lika delar intensiv sorg och glädje. Byggd på den grekiska mytologin om Orfeus och Eurydike är filmen en speciell sorts tragedi med övernaturliga inslag. Kanske är det mest magiska också det enklaste, berättelsen om hur musik och dans kan bota den djupaste sorg, hur kultur kan rädda oss från undergång, hur den kollektiva festen kan mota det individualistiska våldet och misären.

Och trots att Göteborg inte är Rio de Janeiro så har Hammarkullenkarnevalen alla ovan nämnda inslag. Den botar sorg, vrede och förtvivlan. Därför finns det något djupt ironiskt att det är just människors hälsa som miljöförvaltningen säger sig värna när de med hot om vite får dansgrupper att hoppa av och därmed stukar den absolut största och viktigaste fest som Göteborgs förorter har.

ANNONS

I Rio, liksom i många andra städer, ligger favelorna på höjden, små illegala bosättningar som klättrar uppför kullar. De rika bor närmast stranden, det som är Rios offentliga rum och stadens kännetecken. Dit ner stiger de fattiga med sina skimrande kostymer för att uppträda i sambatåget under olika sambaskolors flagg, alla knutna till olika bostadsområden och föreningar. Det sägs att ingen vinner ett val i Rio utan att ha de viktigaste skolorna på sin sida. På samma sätt är det med de största fotbollssupporterklubbarna i Argentina.

I Hammarkullen stiger folket ner från sina höghus, folk från hela staden samlas, och där samlas sambaskolor, fotbollsklubbar med boliviansk folkdans, kurdisk folklore, massa mat och massa annat.

Det har varit ett sorgligt år för Göteborgs förorter, många är de som drunknar i sina mödrars tårar för att använda Johannes Anyurus poetiska titel på sin bok. Det har varit ett år då behovet av Hammarkullenkarnevalen byggts på, skjutning för skjutning, avrättning för avrättning ihop med alla andra vardagliga problem som orten riskerar att drunkna i. Dit skulle vi åka och ta med oss våra sorger och tillsammans med andra renas.

Men så kommer det osannolika bakslaget. En miljöförvaltning som agerar som om de inte vore en del av staden, en kommun som inte tar kollektivt ansvar, och orten som hänvisas till sina tårar, förolämpande nog med hänvisning till deras hälsa.

ANNONS

Vi var många som förtvivlat läste nyheten men en av oss – Nabila Abdul Fattah – startade en insamling. På ett dygn fick hon in den summa som Göteborgs kommun genom någon av sina förvaltningar borde ha ställt upp med.

Så åk nu till Hammarkullenkarnavalen! Dansa, sörj, krama era nära, och stärk er i vetskapen om att ni nu ska klara ett år till.

Ett år som ska bli bättre.

Döden mindre, tårar färre.

ANNONS