Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hallå...

... Caroline Salzinger, utrikeskorrespondent för Sveriges Radio och aktuell med boken Hälsningar från ondskans axelmakter och som under vårt samtal väntar på Anticimex som skall ta hand om råttorna i hennes källarförråd.
- Det är fruktansvärt! Nu när jag jobbar från Turkiet hyr jag ut min lägenhet i Stockholm och har hela min tillvaro i källaren. I går upptäckte jag att källarförrådet hade förvandlats till ett råttbo.
I kväll berättar du om din nya bok på restaurang Trappan i Folkets Hus, vilket blir ditt fokus?
- Det blir nog mest min resa till Nordkorea eftersom det är det land som folk hört minst om. Min tanke med boken är att försöka beskriva vardagslivet så långt det går i stängda länder som Nordkorea, men också Iran, Irak, Syrien, Libyen och Kuba.
Du har tidigare skrivit en bok om något helt annat, om hur man renoverar en lägenhet?
- Det finns en koppling mellan böckerna även om den kan vara svår att se. Renovera lägenheter är något som jag gör när jag kommer hem till Sverige. Det är raka motsatsen till att vara på konstiga ställen och jobba. Extremen blir att vara hemma och fixa med sitt bo. När jag var i Libanon i somras och israelerna bombade låg jag och tänkte på vad jag skulle göra med badrummet, på klinkers och golvvärme. Det är ett slags trygghetsgrej tror jag.
I boken berättar du att korrespondentjobbet är en barndomsdröm. Är den uppfylld nu?
- Ja, det känns faktiskt så. Jag får fortfarande nypa mig i armen för att fatta att jag får betalt för att resa i häftiga länder och träffa spännande människor. Men för första gången någonsin har jag börjat längta hem. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att vara hemma ett tag.
Du låter förvånad?
- Ja, det är en helt ny upplevelse. Det känns lite som om att jag har gjort mycket av det jag velat göra, även om jag så klart vill fortsätta att resa.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.