Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Här finns ingenting som är onödigt

Jonas Bonnier vet hur han ska skildra maktens rum och lyxens boningar. Inifrån och trovärdigt gestaltar han denna sfär, skriver Hanna Jedvik.

Affärsmannen Kurt Wiesel flyger högt över världen. I sitt privatplan eller reguljärt för han sig mellan städer, länder och världsdelar. Endast hotellrummen och charaderna i förhandlingsrummen är de samma. Och han tycks kallsinnigt nöjd över att ha valt en väg där han slipper ansvar för andra människor. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Lika ensam lever hans vuxne son Tom, som turnerar världen över som firad rockstjärna. Han gör allt för att slippa närma sig det där som gör ont. Uppväxten, faderns övergrepp och förtrycket av modern. En livsstil som han har tagit avstånd ifrån, och faderns förmögenhet vill han inte se röken av. Tom flyr utan att veta riktigt från vad. Trots att han i hela sin karriär har skrivit låtar i lönlösa försök att förstå sig själv. Att Tom Wiesel är sin far upp i dagen har han naturligtvis ingen aning om själv. 

Jonas Bonnier debuterade med Prinsessan och kungariket 1988 och under åren 2008 till 2014 var han vd för Bonnier AB. Med ett par kritiserade affärer, under visserligen tuffa år för branschen, kan hans tid som vd inte direkt beskrivas som en framgångssaga. Oavsett detta råder det ingen tvekan om att Jonas Bonnier vet hur han ska skildra maktens rum och lyxens boningar. Han gör det lätt tillbakalutad och utan att sälja in den stenrika livsstilen som överdrivet eftersträvansvärd. Men inte heller som något ondare och kallare än något annat. Inifrån och trovärdigt gestaltar han denna sfär. 

Själva berättelsen är avskalad och renodlad och gör nedslag under några års tid i en far och sons havererade relation. När sjukdomen smyger sig på är tiden utmätt. 
I Jonas Bonniers prosa finns inget onödigt vare sig när det gäller händelseförlopp eller språklig brodyr. Knappt en rad går att skumma sig förbi då allting har bäring för historien. Sällan ges man möjlighet att läsa något som ter sig så luftigt och lätt trots att romanen borrar djupt och skaver. Även om slutklämmen är onödigt tvistad. Å andra sidan: konstigare saker lär ha hänt i överklassens slutna rum där blodsbanden inte alltid är solklara. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.