"Man får läsa sin text, lita på att den håller, och den gör det ibland. Det är slumpmässigt och skört, och det är själva poängen. Alla får vara med på lika villkor", skriver Olivia Bergdahl om poetry slam. 24-27 maj är det SM på Café Hängmattan i Göteborg.
"Man får läsa sin text, lita på att den håller, och den gör det ibland. Det är slumpmässigt och skört, och det är själva poängen. Alla får vara med på lika villkor", skriver Olivia Bergdahl om poetry slam. 24-27 maj är det SM på Café Hängmattan i Göteborg.

Här är Göteborg bäst i Sverige!

Olivia Bergdahl var tolv år när hon för första gången klev upp på poetry slamscenen. Sex år senare var hon svensk mästare i staden som har flest svenska mästare av alla.

ANNONS
|

"Det finns några platser kvar", säger konferenciern, eller emceen, som jag kommer att lära mig att det kallas, "men det kanske är nån i publiken som har med sig ett par dikter och vill vara med"?

Det är halvfullt på Café Hängmattan, besökarna sorlar ännu, snart ska tävlingen dra igång. Utanför fönstret gör Göteborgsvintern det den alltid gör, alltså regnar bort. Jag sitter i mitten av lokalen och fingrar på mina papper. Något i mig pockar på. Min enda brinnande längtan: att någon ska fatta. Poesin. Allt. Mig. Att jag inte längre ska vara så fruktansvärt ensam. Jag hinner inte tänka efter, jag bara gör, när jag plötsligt räcker upp handen och säger: ”Ja. Jag har”.

ANNONS

En liten stund senare ropas mitt namn upp, och det är min tur. Jag går för första gången upp på den lilla scenen. Får för första gången känna värmen från strålkastarna, mikrofonens salivblöta metall mot läpparna, skaket i knäna och hjärtat hårt mot bröstkorgen. Jag fumlar med pappret, tittar ut över publiken. De sitter tysta, konstaterar jag. De väntar. Det går en rysning genom min kropp. De kommer att lyssna på vad jag har att säga, för de vill veta det. Veta vem den här nykomlingen är och vad den har hittat på. Jag tar ett djupt andetag och jag börjar läsa.

Det är januari 2002. Jag är tolv år gammal och högpubertal, blyg och fullkomligt orädd på samma gång, pendlandes mellan att gömma den kvinnokropp som chockerande nog är min, och göra mitt bästa för att framhäva den – och jag har tagit mig till mitt livs första poetry slam. Jag åker ut med dunder och brak i första duellen och anmäler mig omedelbart till nästa veckas tävling.

Det är nerven. Den oåterkalleliga handlingen hos varje poet som går upp på scenen – nu finns ingen återvändo, inga redigeringsmöjligheter, ingenting att gömma sig bakom. Det är bara jag och min kropp och min text. Det är bara just det rummet, just den publiken, just den här kvällen. Det är bara tre minuter och tio sekunder, och klockan tickar från det att jag säger mitt första ord, så det finns ingen tid att skämta bort det eller förklara sig.

ANNONS

Man får läsa sin text, lita på att den håller, och den gör det ibland. Jag har hört dikter så vackra att själen brister, andra så roliga att magen har krampat av skratt och vissa så viktiga och storslagna att en revolution kring vad som helst tycks anas runt hörnet – eller så blir det bara fruktansvärt pinsamt. Ibland blir det bara fruktansvärt pinsamt. Det är slumpmässigt och skört, och det är själva poängen. Alla får vara med på lika villkor. Aldrig hur, alltid att som är det viktiga. En lite vriden jantelag – tro att du är något, men aldrig förmer! Alla har rätt till sin beskärda del av applåderna, och det får låta hur som helst!

Poetry slam lyckas kombinera själva kärnan i en öppen scen, att oetablerade artister och annat löst folk som vill ställa sig framför en publik får göra de, i ett respektfullt rum där ingen dömer ut dem, med att vara publikfriande. Stoppa in det där tävlingsmomentet och ge publiken juryuppdraget, dra in vanligt folk i processen, göra det till en show helt enkelt. Melodifestivalen. Talang. Sveriges Radios romanpris.

Principen känns igen. Funderar man på hur det kan komma sig att denna uppläsningslek från Chicago har spridit sig lavinartat över världen – i varenda nordamerikansk småstad, i vartenda europeiskt land, över hela den afrikanska kontinenten, från Argentina och Brasilien till Indien och Singapore, från Grönland till Australien – så tror jag det är svaret. Publikfrieri och en ovillkorlig respekt för amatören, och amatörens text.

ANNONS

Jag hade turen att hitta dit när jag som mest behövde det, och turen att bo i Göteborg, med Sveriges i särklass stabilaste slamscen. Gick aldrig nån skrivarlinje, tänker jag ibland, fick det bästa ändå! Samtalen, sammanhanget, rummet.

Jag hade förmodligen skrivit oavsett, för jag är en sådan som förstår världen bäst genom snygga formuleringar, men det jag lärde mig där är ovärderligt. Tro att du är något, men aldrig för mer. Du har tre minuter på dig. Språket finns i munnen. Det måste inte ligga där, för det är ett konstnärligt val – är denna text för uppläsning eller för papper, kan den fungera som båda delarna? – men att veta det. Hur tungan formar stavelserna. Rytmen, melodin, viskningarna och ropen, rimmen, allitterationerna, upprepningarna, berättelsen och berättelsens kraft. Från min kropp, precis som den är, till en annans.

Det är maj 2017. Det är femton år och tusentals framträdanden senare. Mitt namn ropas upp från den lilla scenen. Där är värmen från strålkastarna och mikrofonens salivblöta metall mot läpparna.

Skaket i knäna och hjärtat hårt mot bröstkorgen. Nerven. Nu finns ingen återvändo, inga redigeringsmöjligheter, ingenting att gömma sig bakom.

Poetry slam och Götborg

Tävlingen: Poetry slam är en tävling i att läsa upp dikter man har skrivit själv inför en publik som sätter poäng på poeten. Dikterna får inte vara längre än 3 min och 10 sek. Poäng delas vanligen ut av fem slumpvis utvalda jurygrupper i publiken. Tävlingsformen skapades i Chicago 1986 och kom till Sverige i mitten av 90-talet.

Dikterna: Slam poetry, är dikter skrivna specifikt för ett poetry slam. Estradpoesi, scenpoesi eller spoken word är dikter skrivna för scenen i första hand och pappret i andra hand. I ett poetry slam kan man få höra både scenpoesi, slam poetry och uppläst bokpoesi.

Platsen: Sedan 1999 har poetry slam anordnats på Café Hängmattan, vilket gör Göteborg unik som poetry slamstad i Sverige. Härifrån kommer fem svenska mästare: Olivia Bergdahl, Oskar Hanska, Niklas Mesaros, Tobias Erehed och Nino Mick.

Fler slampoeter: Johannes Anyuru tävlade aktivt i Göteborg i början av 00-talet, Navid Modiri inledde sin scenbana här och boråsaren Matiss Silins representerar i år Sverige i World Cup of Poetry Slam i Paris.

Aktuellt: Svenska mästerskapen i Poetry Slam hålls på Musikens Hus, 24-27 maj. För Göteborg tävlar Hanna Haag, Isabella Linderot, Pernilla Stammler Jaliff, Love Prelog och i lagtävlingen Ola Normelli och Martin Alexandersson.

ANNONS