Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Maria Näslund, krönikör. Bild: Lisa Thanner

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hämnden kommer alltid tillbaka

Maria Näslund: "En otrogen make, en taskig barndom, ett krossat hjärta, en blaskig kaffe – det mesta kan leda till en spektakulär hämnd i fiktionens värld."

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Utgivningen av kriminalromaner är stor men också spretig. Här ryms allt från pusseldeckare och puttriga polisromaner till rysare, psykologisk spänning och svettiga actionhistorier. Ibland har dessa inte mer gemensamt än att ett brott begås. Men det finns en sak som ofta återkommer i denna genre: hämnden. En otrogen make, en taskig barndom, ett krossat hjärta, en blaskig kaffe – det mesta kan leda till en spektakulär hämnd i fiktionens värld. Hämnden som motiv gör sig väldigt bra i en deckarintrig; obegripliga mord får sin ”förklaring” och galna mördare blir något mer mänskliga och därmed också trovärdiga.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Recension: "Järtecken" – Christoffer Carlsson

Camilla Läckberg har med sin nya bok ”En bur av guld” tagit det ett steg längre. Doften av hämnd (snart i en butik nära dig?) pryder omslaget, där man också kan läsa att ”en kvinnas hämnd är vacker och brutal” – som en extra tydlig innehållsförteckning för den som gillar att bli skriven på näsan. I historien om Faye har hämnden tagit sig från motiv till tema och kanske också en egen subgenre: hämndlitteratur. I den kan man till exempel placera många böcker av Sidney Sheldon och Jackie Collins och titeln på Läckbergs bok, ”En bur av guld”, är helt i linje med föregångarna.

Emma Ångström är något mer subtil, även om hämnden är central även i hennes nya bok, ”En underbar död”. Där är begäret efter hämnd så stort hos en man att han tycker att det är värt att han själv kommer att dö innan den kan drabba sina offer. Bara tanken på hur hämnden kommer att slå till när han är borta ger honom tillräcklig njutning i nuet. Det är bra skildrat och ett riktigt obehagligt besök i en psykopathjärna.

I Camilla Stens bok ”Staden”, där människornas relationer sätts på hårda prov, smyger sig hämnden in som en skugga.

Huruvida det ska ges igen för gammal ost i kommande utgivning av kriminalromaner återstår att se. Just nu ser jag fram emot att läsa Mons Kallentofts Mallorcadeckare ”Se mig falla” (Forum) som kommit ut i dagarna, trots att min favoritpolis Malin Fors inte finns med. Nya deckarmiljöer är alltid roligt. Ännu mer längtar jag efter sommarens möte med den outtröttlige hjälten Harry Hole i Oslo. Jo Nesbøs tolfte bok i serien har den föredömligt korta och vassa titeln ”Kniv” (Albert Bonniers förlag).

LÄS MER: Maria Näslund om sin mamma Viveca Lärn

Debuten ”Den oönskade” av norska Alex Dahl (Norstedts) om en familj i Sandefjord som döljer många hemligheter finns också på listan, liksom Katrine Engbergs ”Krokodilväktaren” (Forum) som är första delen i en Köpenhamnsserie. Och så kommer äntligen andra delen i Ragnar Jónassons svit om den fantastiska polisen Hulda i Reykjavik: ”Ön” (Modernista).

Att resa utan att lämna soffan har många fördelar. Lagom till semestern ser Donna Leon till att jag också får en tur till Italien. ”Ett högt pris” (Forum) avskräcker inte.