Michael Verdicchio, grävande reporter på Göteborgs Posten, har i sin uppmärksammade podd ”Systrar”, och i en serie artiklar, kartlagt män som köper kvinnor i Västra Götaland. Här lyfts framförallt de utsatta kvinnorna och deras berättelser fram.
Läs mer:
GP granskar sexhandeln i Göteborg
Vid det här laget har han hört många historier som liknar Paolo Robertos.
– Jag blev inte så förvånad över att en folkkär man, med inkomst, flickvän och alla förutsättningar i livet köper sex. Under min granskning har jag hittat hundratals män som köper sex, och sett just det: att sexköparen inte är den här stereotypa snuskgubben, någon svinig, kriminell. Inte heller den ensamma stackaren med funktionshinder, utan att det kan vara vem som helst. Ofta rör det sig om män som har bra förutsättningar i livet. Det som kännetecknar dem är att de sällan känner empati för den de köper sex av. Samtidigt är de väldigt bra på att tycka synd om sig själva.
Att Paulo Roberto bedyrar att det är första gången som han köper sex, får Michael Verdicchio att reagera:
– Så har många av de sexköpare som jag har intervjuat också sagt: att det är första gången. I flera fall har jag ändå vetat att de är ganska notoriska sexköpare.
Läs mer:
VD, journalist och lärare – hundratals män kartlagda som sexköpare
Är Paolo Roberto en ganska typisk sexköpare?
– I min granskning förekommer sexköpare som föreläser om jämställdhet, som jobbar med utsatta kvinnor, svärmorsdrömmar på universitet och snälla småbarnspappor med egna döttrar. Paolo Roberto är en känd man som dessutom porträtteras som kvinnohjälte i Stieg Larssons böcker om Lisbeth Salander. Han är en av många sexköpare – var tionde svensk har någon gång köpt sex. Tillsammans utgör de ett tvärsnitt av den manliga befolkningen.
LÄS MER:"Ge Paulo Roberto en grundkurs i empati"
Att media ofta fokuserar på förövaren, och i vissa fall ger sexköparen utrymme att tycka synd om sig själva, är något Michael Verdicchio funderat över.
– Fokus bör såklart ligga på den som gjort fel, utifrån vad han gjort. Inte för att lyfta fram att han är ett offer själv.
Samtidigt händer det inte sällan att offrets "offer-status" diskuteras: hur fattigt var landet hon kom ifrån? Hur tvingad var hon egentligen?
– Vid vilket annat brott, exempelvis våldtäkt, skulle man börja spekulera i hur utsatt kvinnan var och rangordna exempelvis våldtäkten på någon slags allvarlighetsskala? Det liknar kort kjol-debatten, där offret istället för förövaren blir den som skuldbeläggs.
Michael Verdicchios granskning visar också att en del män har på sin ”bucket-list” att någon gång i livet köpa en hora.
– Det finns, bland dem, en romantiserad bild kring ”den lyckliga horan”, en bild de gärna försvarar sig med. Jag tror att det är hög tid att göra upp med den myten.
