Göteborg hyllar Håkan Hellström. Eller om det är Håkan Hellström som hyllar 400-årsfirande Göteborg. Det är nog lite av varje när Håkans sånger och texter nu tar klivet in på Göteborgsoperan med musikalen "Kärlek skonar ingen".
Titeln är såklart plockad från refrängen i Håkan Hellströms mäktiga "När lyktorna tänds" – Håkans egen "West side story", hans "Into the great wide open" – och lyktorna tänds ju precis där, på andra sidan bron, i skuggan av kranarna och bara ett stenkast från operans scen. Snacka om att placera händelsen i rummet.
För på många sätt är en Håkan-musikal på Göteborgsoperan ett självklart steg att ta. Att Håkan Hellströms färgstarka, kärleksfulla och djupt geografiskt rotade sånger lyfts fram av staden som sett honom födas och formas till landets största artist är en kulturell no brainer. Håkan Hellströms låtar är så marinerade i allt som är Göteborg att det känns helt naturligt med en musikal baserad på hans berättelser.
Världen har förändrats och jag förutsätter att operapubliken längst fram kommer att rassla med allt de har. Om de ens kommer in.
Samtidigt är det lite kluvet. Liveboxar, spelfilmer, bilderböcker, museum ... hur mycket går det att mjölka en artist egentligen? Att Håkan Hellström nu tar sin skeva, krängande popmusik från sunkiga klubb Hemulen via den folkliga fotbollsarenan till stadens finaste kulturscen känns ungefär som när The Beatles hade växt så mycket att de fick spela inför den brittiska drottningen och John Lennon kände sig manad att uppmana den välbeställda publiken på Prince of Wales Theatre att "rassla lite med juvelerna" om de gillade vad de hörde.
LÄS MER:Håkan Hellströms låtar blir musikal på Göteborgsoperan
Men det var för snart 60 år sedan. Världen har förändrats och jag förutsätter att operapubliken längst fram kommer att rassla med allt de har. Om de ens kommer in. För givetvis lär Håkanmusikalen bli en rungande publiksuccé, alldeles oavsett vilka som kommer att stå på scen. Det arbetet har bara börjat men man är ju lite nyfiken. Det bästa vore nog en blandning av högt och lågt, eller mer exakt en mix av rutinerade musikalstjärnor och mer överraskande namn.
Helen Sjöholm borde såklart vara med. Helen Sjöholm borde alltid vara med. Hon gjorde underverk med "Valborg" och "Du är snart där" vid Håkans allsångstimme på Skansen och de båda har uttryckt beundran för varandra. Gunilla Backman är också en artist med skön framtoning på scen och rejält tryck i rösten, precis som Sarah Dawn Finer.
Anders "Moneybrother" Wendin har gjort den finaste tolkning jag hört av "Brännö serenad", just den borde vara med i hans nerviga version, och det vore givetvis tjänstefel att inte bereda plats för Tomas von Brömssen i ett sådant här "poetiskt och skitigt drömspel" där staden Göteborg lär vara av bärande vikt.
Även med ett sådant låtmaterial är det ju lätt att trampa fel och bli sittande med ett snopet folklustspel om man inte tänker sig för.
Givetvis krävs det också en fint utmejslad fingertoppskänsla hos dem som skapar musikalen och bygger den handling som jag förutsätter kommer att tryffera Håkan Hellströms sånger, musikalens verkliga huvudrollsinnehavare.
LÄS MER:Håkan Hellström och Symfonikerna i gripande samarbete
Även med ett sådant låtmaterial är det ju lätt att trampa fel och bli sittande med ett snopet folklustspel om man inte tänker sig för. Men det förutsätter jag att manusförfattaren Mirja Unge och regissören Victoria Brattström är väl medvetna om.
Hoppas Håkan Hellström är det också. För det är ju han som riskerar mest om den här musikalen skulle falla platt till marken.
