Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Maria Domellöf-Wik: Guldbaggar till känslig svensk feelbad om familjen

Två mörka familjeberättelser om olika slags livslögner gjorde upp om Guldbaggarna. Galans tyngsta priser gick till Amanda Kernell för ”Charter” och Uje Brandelius och Henrik Schyffert för ”Spring Uje Spring”.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det blev en nedskalad Guldbaggegala i år. Annexet i stället för Cirkus. Snabbtest för covid-19 med pinne i näsan på pristagarna i stället för frasiga galaklänningar på röda mattan och publiksorl i foajén.

Minglet och festen utbytt mot förinspelade hälsingar, tomma glas och tidig hemgång.

2020 var året då ett tidigare okänt virus gjorde entré och förändrade det mesta. Filmbranschen är fortfarande märkbart vingklippt med nedstängda biografer och festivaler som tvingats ställa om till digitalt format.

LÄS MER: Amanda Kernell skildrar skilsmässans smärta i mor-dotter-dramat "Charter"

Gripande familjedrama

Som de flesta andra har vi svenskar tillbringat mycket mer tid i hemmet än vanligt. Josephine Bornebusch lyckades i relationsdramat ”Orca” ta tempen på den tillvaron. Filmen gestaltar ett slags kvävande instängdhet. Hemmaliv och social distans som påtvingad livsstil.

Nu blev det inte ”Orca” som tog hem Guldbaggen för bästa film, utan Uje Brandelius och Henrik Schyfferts musikfilm ”Spring Uje Spring”.

Inte om pandemin, men väl om Parkinsons sjukdom. När pianisten och musikern Uje Brandelius får diagnosen, är han inte ens 50 år fyllda. Först vill han inte ens kännas vid sjukdomen. Beskedet slår ner som en mental bomb – mitt i vardagen. Han lever i förnekelse, blir vresig och tvär, försöker i det längsta dölja sanningen för sin familj.

LÄS MER: Recension: ”Spring Uje spring” i regi av Henrik Schyffert

”Självklar vinnare”

Vem blir han nu – pianist med skakiga fingrar? Pappa och partner med obotliga kroppsliga förändringar att vänta. Skräcken gestaltas känsligt, och dämpas med varm humor. Att Uje Brandelius vinner två guldbaggar, för sin öppenhjärtiga självrannsakan, är ingenting annat än rimligt.

Lika självklar känns kvällens andra vinnare: Amanda Kernell. Hon regi-prisas för ”Charter”, sitt svidande drama om en vårdnadstvist. Norska Ane Dahl Torp gör där en bländande insats som frånskild, allt mer desperat, tvåbarnsmamma. Guldbaggen till henne är precis lika rättvis som den till filmens fotograf Sophia Olsson.

Att ta sig an vårdnadstvistens smärta känns angeläget i vår samtid. Det var på tiden att en svensk regissör vågade det. Resultatet är en mörkare variant av Noah Baumbachs Netflixsuccé ”Marriage story”.

LÄS MER: Recension: "Marriage story"

Det var roligast på galan

Även Ahmed Fadels får en välförtjänt Guldbagge för sin biroll i migrantdramat ”Ghabe”.

Allra roligast på galan, som bantats på alla skrällar, var annars Hedersguldbaggen till 82-årige mästaren Sten Ljunggren. En skådespelare som förmår göra underverk i varje roll han tar sig an.

Kvällens pristagare visar en rörelse bort från klämkäck feelgood i uddlösa relationskomedier. Nu är det feelbad som gäller i familjen igen. Det plågsamma och solkiga utforskas och blottläggs. Verkligen inte mig emot.

Här är ett urval av Guldbaggevinnarna:

Bästa film: ”Spring Uje Spring”

Bästa regi: Amanda Kernell för ”Charter”

Bästa manus: Uje Brandelius

Bästa foto: Sophia Olsson för ”Charter”

Bästa kvinnliga huvudroll: Ane Dahl Torp för ”Charter”

Bästa manliga huvudroll: Uje Brandelius

Bästa kvinnliga biroll: Lena Endre för ”Min pappa Marianne”

Bästa manliga biroll: Ahmad Fadel för ”Ghabe”

En fullständig lista finns på guldbaggen.se efter måndagens gala.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.