Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Brian Cox spelar Roy Kendall, en hårdför patriark och mediemogul i TV-serien "Succession". Bild: HBO

Björn Werner: Gordon Gekko är död, länge leve Gordon Gekko

I dagarna gick VD:arna för USA:s största företag ut och sa att företag inte bara ska tänka på aktieägarna utan också ta ett större samhällsansvar. Björn Werner ser hur företagsidealen förändrats också i kulturen, från klassikern "Wall Street" till HBO:s "Succession". Men klarar verkligen kapitalismen av att övervinna sin egen girighet?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När Gordon Gekko i filmen ”Wall Street” (1987) spänner ögonen i aktieögarna spänner han också ögonen i framtiden. Med blåvitrandig skjorta, handledsbreda hängslebyxor, en slips kraftig som en vältränad underarm och håret hårt bakåtslickat sätter han tonen till vad som kommit att bli de senaste trettio årens ledmotiv:

”The point is, ladies and gentleman, that greed, for lack of a better word, is good. Greed is right, greed works.”

Girighet är bra. Modernt företagande i tre ord. Med nationalekonomen Milton Friedmans idéer om ”trickle down economics” som mantra skulle företag som slopade allt mänskligt ansvar och fokuserade på siffrorna på sista raden skapa mest mervärde till samhället. En värld (den vi nu lever i) där en styrelses enda uppgift var att sätta aktieägarna i centrum. Så har generationer av företagare lärt sig att se sig själva och sitt uppdrag, som skoningslösa pengamaskiner, iskalla inför den mänskliga baksidan av de effektiviseringar som är många positiva boksluts moder.

Men något har hänt nu, det är påtagligt. Ta bara andra säsongen av HBO:s makalösa familjedrama Succession (se den!) om maktkampen kring en åldrande mediemogul och hans barn som slåss om hans vidsträckta affärsimperium. Mogulen Logan Roy, spelad av Brian Cox, står för en traditionellt hårdför stil med vinst i fokus, utan hänsyn till fotfolket. Hans barn ser det annorlunda. I andra avsnittet ställs hans äldste son Kendall inför uppgiften att slakta ett ungt, hippt medieföretag som inte går med vinst – men nu är det inte någon pengahungrig Gordon Gekko som håller i bilan. Hundögonen vidgas, läppen darrar, han återfaller i kokainmissbruk.

Business är trots allt business, i verkligheten såväl som i fiktionen.

Jag vet inte om det är konsten som imiterar verkligheten eller tvärtom, men bara i dagarna skvallrade den senare om något som ligger mycket nära Kendall Roys oroade uppsyn inför mötet med sina anställda. I måndags skickade medlemmarna i intresseorganisationen ”Business Roundtable”, en intresseorganisation för VD:ar i de 193 största företagen i USA däribland för Apple, Pepsi och Walmart ut ett kungörande. Efter ordentliga samtal – jag föreställer mig ett väldigt stort, runt konferensbord – har man nu en ny syn på själva företagets idé. Det ska inte längre bara vara till för aktieägarna, förklarade man. ”Vi har ett grundläggande åtagande till alla våra intressenter” förklarade man och meddelade att företag nu också ska ha de anställda, miljön och ett etiskt förhållningssätt till deras leverantörer i åtanke. Kort sagt: att ta hand om världen är nu en affärsidé.

Ett tecken i tiden, som nog inte stammar från nån upphöjd altruism. Missnöjet med den nuvarande ekonomiska ordningen kokar i kapitalismens USA, och med en världsomfattande lågkonjunktur i sikte gör företagsledningar rätt i att verka som de slutat tro på girighet. Men säga saker är en sak, att faktiskt agera något annat. Business är trots allt business, i verkligheten såväl som i fiktionen. Och i "Succession" lever Gordon Gekkos anda kvar. Kendall sparkar i slutändan alla anställda, stjäl deras intellektuella egendom och snor företagets namn för att tjäna snabba pengar. Om än med en tår i ögonvrån.