Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ullevi står stadigt och säkert i den göteborgska leran menar GP:s Johan Lindqvist. Bild: Kent Hallgren

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Glöm ny jättearena - Ullevi kommer stå kvar till den vittrar sönder

"Arenans främsta livlina är ändå att den fortfarande hjälpligt fungerar och fyller sitt syfte", skriver GP:s krönikör Johan Lindqvist.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Under det utdragna arbetet med att ta fram ett nytt Scandinavium har den gigantiska betongkolossen Ullevi fallit mellan stolarna. Och det utan något buller och bång.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den förut så livliga debatten, och det bitvis ganska intensiva pr-arbetet för att riva Ullevi och bygga nytt, har tystnat helt. Det är inte så konstigt. Ullevi kommer att stå kvar till dess att den vittrar sönder. Av den enkla anledningen att det inte finns några andra lösningar. Frågan har hamnat i ett moment 22 där det utsiktslöst att bygga nytt och dumdristigt att riva.

Ullevi står, som det ser ut nu, under 2019 utan evenemang på ungefär 360 dagar och kommer återigen att uppvisa en mångmiljondifferens när man jämför intäkter och utgifter. Men det spelar i praktiken ingen roll, en ny superarena i samma storleksordning, skulle vara så groteskt kostsam att bygga att det vore att kasta pengarna rakt ned i den göteborgska leran.

Förespråkarna för nya arenor brukar mena att själva bygget som sådant blir så fantastiskt att det alldeles av sig självt kommer locka mängder av evenemang. Men så är det inte. En arena som rymmer över 60 000 åskådare har mycket begränsade möjligheter att fylla sina läktare. Det är bara ett fåtal av världens artister som drar så stor publik och de turnerar kanske var tredje, fjärde år. Det är ingenting som skulle förändras bara för att Göteborg bygger ett nytt Ullevi.

En ny arena skulle dessutom bli mindre attraktiv för de största artisterna eftersom kostnaderna för att hyra in sig skulle höjas. När externa arrangörer i allt större utsträckning vill knuffa över den ekonomiska risken till den lokala aktören skulle det bli ännu svårare för ett redan pressat Got Event att hävda sig.

Att det går bra att bygga arenor i somliga andra städer är inte heller ett argument som håller. Såväl Friends i Solna som Metlife utanför New York har en eller flera egna, permanenta hyresgäster i form av idrottsklubbar som drar stor, trofast och köpstark publik. Nya Wembley i London har Tottenham som tillfälligt hemmalag och även bortsett från Hotspurs går det inte att jämföra dragningskraften i Göteborg med världsstaden London.

Göteborg har Blåvitt. Föreningens väg till ett hemmasnitt över 60 000 känns... lång.

Sammantaget talar ingenting för byggandet av en ny jättearena i Göteborg. Det som skulle kunna vara ett argument för att ändå riva Ullevi är att tomtmarken är attraktiv för nya kontor och bostäder. Mot det talar att Ullevi är ett närmast ikoniskt landmärke. Tusentals göteborgare har starka minnen från sommarkvällar på arenan. Vacker är den också.

Arenans främsta livlina är ändå att den fortfarande hjälpligt fungerar och fyller sitt syfte. Precis som en ganska imponerande samling arenor runtom i Europa som är lika gamla eller äldre. Jo, för att bara ta ett exempel har AC Milan och Inter diskuterat att riva legendariska San Siro. Men de lokala myndigheterna är inte överdrivet intresserade.

Det är förstås lätt att lockas av moderna multiarenor med hotell och butiker, men alla sina brister till trots finns det ett betydande värde i Ullevi. Lika bra att krama betongen, räkna med att 2019 råkar vara ett ovanligt tunt år och hoppas att Ullevi kanske, kanske, har de roligaste åren framför sig?