Niklas Strömstedt kommer direkt fram och presenterar sig. Anders Glenmark lägger undan mobilen och hälsar lite sävligt. Thomas "Orup" Eriksson har precis vaknat och ser mest förvirrad ut. Det tar knappt 20 sekunder innan de tre herrarna i GES – Glenmark Eriksson Strömstedt – fallit in i de roller som jag hade förväntat mig. Lite fördomsfullt kanske, men sagt med den största respekt.
För det var ju aldrig meningen att den här trojkan skulle bestå. Att en livslång AIK-supporter som Niklas Strömstedt, en otrogen Djurgårdare (Orup växlar lag lika ofta som han byter stil) och en MFF-skåning i exil i form av Anders Glenmark skulle lyckas med konststycket att förenas, skriva och spela in Sveriges kanske mest älskade och framgångsrika fotbollslåt genom tiderna. En hedersbetygelse de bär med stolthet.
– Känslomässigt väger ju fotbollen tyngre än musiken. Har alltid gjort. Jag kan bli så bedrövad eller känna mig så lycklig, helt beroende på hur det går för AIK. Därför är det väldigt skönt att Orup inte är en stenhård Djurgårdare ... då hade GES inte funnits i dag, säger Niklas Strömstedt med självklar övertygelse.
I stället för att gratta honom lackade jag och Orup ur fullständigt
Men vi backar bandet några år, till en vinterkväll 1993. Redan på den tiden kände de tre artisterna varandra relativt väl. Orup och Anders Glenmark hade tävlat ihop i Melodifestivalen och slutat tvåa 1989 med "Upp över mina öron", och de hade flera gemensamma vänner och andra beröringspunkter med Niklas Strömstedt.
– Vi hade en jättekonstig spelning i Åre där vi tre, Micke Syd från Gyllene tider och Tommy Ekman från Style skulle köra varandras låtar. Då plötsligt, i omklädningsrummet, berättar Niklas att han fått uppdraget att skriva den svenska låten till sommarens fotbolls-VM. I stället för att gratta honom lackade jag och Orup ur fullständigt, skrattar Anders Glenmark.
Ni blev förbannade?
– Ja! Vi var väl glada för hans skull men blev samtidigt jävligt avundsjuka. Vi gillade ju också fotboll och ville såklart vara med! Det berättade vi för Niklas som var storsint och sade "javisst, klart ni får vara med. Vi gör det ihop".
Efter Galenskaparnas magplask med "Ciao ciao Italia" i VM 1990 hade Johnny Jacobsson på Svenska Fotbollförbundet vänt sig till Niklas Strömstedt och bett om en ny, gärna lite bättre mästerskapslåt till fotbolls-VM 94 i USA.
Danmark hade ju chockat hela världen genom att vinna EM-finalen i fotboll över Tyskland på Ullevi 1992 och samtidigt masserat hela Europa med 80-talsklassikern "Re-sepp-ten" (Vi e röde, vi e hvide), där danska popgruppen Dodo and The Dodos på nytt visade hur man skruvar in en fotbollshit i krysset. Men Niklas Strömstedt säger att det inte alls var däråt som trion sneglade när de tillsammans skrev "När vi gräver guld i USA".
– Snarare tvärt om. Det finns inga sådana allsångsmoment i låten överhuvudtaget. Vi ville skriva en radiohit som kunde stå fri och som inte var anpassad för att sjungas på läktaren. Det var Anders som gjorde arrangemanget och så fort vi lyssnade på det kände jag att, wow, det här blir en jävligt bra poplåt!
Hur ser ni på låten idag?
– Hade det varit en låt som inte kunnat stå på egna ben, utanför fotbollen, då hade det kunnat bli riktigt jobbigt. Men inte nu. Det är en låt som fortfarande är rolig att spela, försäkrar Orup.
Om Sverige åkt ut redan i gruppspelet istället för att ta ett historiskt brons, hur hade det påverkat "När vi gräver guld i USA"?
– (skratt) Bra fråga! Då hade vi nog inte suttit här nu. Om inte singeln blivit en sådan framgång hade vi aldrig gjort ett album och då hade inte GES överlevt sommaren -94, säger Anders Glenmark och får medhåll av de andra.
– Inget dör så mycket som en idrottslåt som inte funkar. Den förknippas ju alltid med något som folk bara vill glömma, understryker Orup.
Trots att succén blev ett faktum var det ändå inte självskrivet att GES skulle leva vidare. Låten kom ut i april, blev etta på singellistan och låg på Svensktoppen i nio veckor, men på radioprogrammet Sommartoppen var det Nordmans "Vandraren" som dominerade, och när den tunga och tongivande Trackslistan i P3 skulle sammanfatta singelåret 1994 hamnade GES på 80:e plats, slagen av akter som just Nordman, Pandora, Dr Alban, Dia Psalma och Rednex. Till och med Stefan Anderssons bortglömda uppföljare till storhiten "Catch the moon" placerade sig före "När vi gräver guld".
Men ett album blev det. Ett halvår senare, i januari 1995, släpptes "Glenmark, Eriksson, Strömstedt", en platta som kom att säljas i 450 000 exemplar, och som följdes av en stor sommarturné genom landet.
Vi återförenades lite för tidigt. Folk hann inte sakna oss och nostalgin uteblev.
Trion minns det som en lyckad sväng men efter sommaren tog ändå deras solokarriärer över och GES föll i glömska. Först åtta år senare, 2003, dök ett nytt album upp som även det följdes av en sommarturné.
– Den turnén gick väl inte sådär jättebra, säger Orup. Vi återförenades lite för tidigt. Folk hann inte sakna oss och nostalgin uteblev.
Så när sommarturnén 2003 tog slut var det också över för GES. Guldglansen från 1994 var borta och de var ärligt talat lite trötta på varandra. Sörjd av ingen och saknad av få hade popsagan om GES kunnat ta slut där. Men ödet i form av Orup själv ville annorlunda.
Sommaren 2016 skulle han hålla i SVT:s allsångstimme på Skansen, det som Håkan Hellström gjort med sådan framgång 2013, och ville bjuda publiken på något extra.
– Jag frågade Niklas och Anders om de ville hoppa in och köra två gamla GES-låtar, vilket de gärna gjorde, och när de dök upp blev publiken helt skogstokig!
Vad tänkte du då?
– (skratt) Vad fan är det som händer?! Så tänkte vi alla tre.
I samma stund föddes tanken på ännu en återförening. Det som var för tidigt 2003 kanske skulle funka nu. Var det dags att veva igång den gamla GES-maskinen igen?
Vi har redan alldeles för många låtar och detta blir det sista vi gör tillsammans
Svaret var ja. Trion började att repa lite i hemlighet och bokade sommaren 2017 in en handfull spelningar i Borgholms slottsruin på Öland. Efter sex konserter och 25 000 besökare valde trion att gå vidare med en fullskalig sommarturné 2018.
När den inleddes på Dalhalla i Rättvik och Niklas Strömstedt lovade publiken att de inte skulle behöva lyssna på en enda ny låt visste jublet inga gränser. Det löftet har nu omvandlats till en krogshow.
– Tanken dök upp förra hösten att vi borde göra en krogshow, och då ingen av oss blir direkt yngre (tillsammans är de 186 år) var det lika bra att köra på, säger Niklas Strömstedt.
Sagt och gjort. Fredag 3 april 2020 blir det premiär för "Stanna världen en stund" på The Theatre i Gothia Towers, en konsertshow som kommer att rulla varje helg i april (och en bit in i maj) innan trion med stor sannolikhet flyttar sin krogshow till Stockholm.
Kommer ni att hålla fast vid det, inga nya låtar?
– Ja, det tror jag. Vi har redan alldeles för många låtar och detta blir det sista vi gör tillsammans, säger Anders Glenmark.
GES
Anders Glenmark, 65 år. Gjorde sin första krogshow med Lasse Lönndahl 1973.
Thomas "Orup" Eriksson, 60 år. Har gjort krogshowerna "Lena + Orup" med Lena Philipsson samt "Viva la pop".
Niklas Strömstedt, 61 år. Har tidigare satt upp sin egen show "Storhetsvansinne".
Tillsammans gör de "Stanna världen en stund" på The Theatre i Gothia Towers. Premiär 3 april 2020.
