Dessa barn som ni skriker på är svenska barn som redan har många odds emot sig på grund av området de växer upp i, familjeförhållanden med föräldrar vars största skräck är att barnet ska misslyckas och därför kanske pressar dem för mycket hemma, arbetsgivare som kanske kommer att diskriminera dem i framtiden, framgångsrika förebilder inom idrotten som utstrålar kaxighet (med all rätt), musiken de lyssnar på som handlar om kamp, att inte ge upp och att livet är ibland en boxningsmatch som man måste gå för att komma någon vart.
LÄS MER:När barnen spelar hejar vi – eller så håller vi käften
Dessa barn umgås dagligen med andra barn med samma förutsättningar. Så, sanningen är att barnen som kommer från förorten har en hårdare attityd för att de växer upp i en tuffare miljö. Det är inget illa menat när barnen kanske gestikulerar med händer när de pratar eller i vissa fall är extremt tävlingsinriktade. Det är något många av oss som arbetat med sociala frågor jobbar med att försöka bryta, att lära barnen att ta en förlust och återhämta sig på ett konstruktivt sätt.
Om du skriker rasistiska ord mot dessa barn stärker du känslan och rädslan inom dessa barn inför att åka utanför förorten, gå i den skola de kommer in på eller umgås med andra barn utanför den vanliga kamratkretsen. Du stänger helt enkelt ute barn som knappast hunnit öppna upp ögonen, du ger dem en käftsmäll och skapar en osäkerhet och stor rädsla för medmänniskor. Det lämnar spår efter sig. För att överleva så kommer dessa barn ha en hårdare attityd även som vuxna.
Jag kan förstå att känslor kan gå överstyr när ens barn åker på en förlust eller en hård tackling. Du kan bli berörd som förälder men vad sänder du för signaler till dina egna barn och vad är du för vuxen förebild om du stämplar barn på grund av utseende och vilken stadsdel de kommer ifrån? I samma ögonblick begränsar du ditt eget barn från att utvecklas och lära känna nya kompisar eller du får dem att skämmas om de kanske redan nu har fattat känslor för någon som inte ser ut som dem själva. Du matar ditt barn med rädsla, hat och fördomar.
Fotbollen eller idrotten generellt borde vara ett sätt för olika människor att mötas och genomsyras av samarbete, god hälsa, underhållning, kärlek och respekt. Det ska inte finnas plats för föräldrar på läktarna som mobbar och trycker ner andras och sina egna barn. Vi kan inte beröva barnen deras drömmar om att lyckas och jobba tillsammans.
Som ordförande, tränare och åskådare har vi alla ett ansvar att säga ifrån. Den som ser en rasistisk förälder måste markera och agera, men det får aldrig gå ut över barnet. Uteslut föräldern från att delta på matcher om de inte kan anpassa sig efter reglerna för det är nyttigare för barnen att sådana vuxna hålls borta från läktarna.
LÄS MER:Så utsätts unga för rasism
