Duns. Duns. Applåder. Duns. Duns. Applåder. Och Bengt Grives röst.
Det var så det började. Med Wimbledon 1977. Finalen mellan Björn Borg och Jimmy Connors. Jag var åtta år och mitt första eller i alla fall starkaste minne från vår gistna, gamla sommarstuga öster om Varberg var inte den lilla sjöviken som gömts undan mellan granarna eller den lätt fuktiga doften av jord som vilade i vardagsrummet. Det var den magiska känslan av att sitta därinne på den stenhårda finska bäddsoffan med hemgjord isglass och titta på tennis. Duns. Duns. Applåder.
LÄS MER:”Flashback forever” – succépodden blir show
Björn Borg och Bengt Grive har påverkat min bild av sommaren mycket mer än brädspel, seriemagasin och timmar av tröstlöst bryggmete, vilket var de minst sugande alternativen till Wimbledon och ”Sommarlovsmorgon” i SVT. Och det präglar mig ännu idag.
För även om mitt tennisintresse dog med Team Siab (googla det) möter jag fortfarande den svenska sommaren med storögd fascination och närmast barnslig förtjusning. Delvis beroende på att vår stuga numera ligger vid havet och luktar gott, men också för att semestern lyfter fram och sätter ljuset på det kanske mest klassiska och gemensamma vi har: tablå-tv!
Tänk vad skönt att kunna byta misären och true crime-eländet i ”The Yorkshire ripper” mot överklassens stillsamma charm i säsong 22 av ”Morden i Midsomer”
Tillsammans med julhelgen är ju den gamla industrisemestern tablå-tv:s verkliga högtidsstund. Det är ingen slump att jag de senaste åren ägnar midsommar och veckorna därefter åt en välgörande streaming-detox för att rensa kroppen från de gifter och slaggprodukter som ansamlats under året. Faktum är att vi alla borde ta en paus från streamingvärldens överflöd i sommar och låta SVT och TV4 bestämma åt oss.
LÄS MER:Böckerna, filmerna och poddarna som hjälper dig att förstå andra världskriget
Tänk vad skönt att kunna byta misären och true crime-eländet i ”The Yorkshire ripper” mot överklassens stillsamma charm i säsong 22 av ”Morden i Midsomer”, eller att få vänta till hösten med att titta i fatt på ”Master of none”, ”I may destroy you”, ”Mare of Easttown” och ”The underground railroad”.
Passa i stället på att jorda dig och djupandas till det rofyllda tempot i ”Sommar med Ernst”, famna livet med hjälp av den väldigt turkiska terapimottagningen i ”Själens röda rum” och fyll ditt chakra med ”Lotta på Lisebergs” raka, otvungna energi.
Om du följer dessa enkla tips kommer inte heller den jobbiga fomo-känslan av att ha missat Joel Kinnaman i fjärde säsongen av ”In treatment” att skölja över dig.
Ett viktigt steg i den här renande processen är också att valfriheten kringskärs och helst omöjliggörs helt och hållet. Du ska inte fritt och bekymmerslöst kunna välja klockslag, avsnitt eller program att titta på. Du ska heller inte börja använda den där inspelningsfunktionen i tv:n som du aldrig har provat. Är det Mandelmans som TV4 bjuder på så tuggar du i dig det. Har du missat sena Rapport så blir det inga nyheter för dig. Deal with it. Som i all seriös cleansingmetodik är det renande att ha det lite trist.
LÄS MER:Uppenbara risker med ”Den stora älgvandringen”
Om du följer dessa enkla tips kommer inte heller den jobbiga fomo-känslan av att ha missat Joel Kinnaman i fjärde säsongen av ”In treatment” att skölja över dig. Du kommer nämligen inte att bry dig om Joel. Eller något annat.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
