Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gabriel Byström: "Vår självbild har fått sig en törn"

GP:s kulturchef Gabriel Byström om avslöjandet av svenska polisens register över romer.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vår självbild har fått sig en törn. I ett utomordentligt reportage i DN berättar journalisten Niklas Orrenius om hur den svenska polisen upprättat ett register över romer spridda över hela landet. Drygt 4000 personer finns med i registret, fler än 1000 av dessa är barn. Det anmärkningsvärda är att det inte är ett register som har något med brottslighet att göra. Registrets själva utgångspunkt är etniciteten hos dem som registrerats.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Synen på och behandlingen av romer är ett djupt infekterat sår i det samtida Europa. Det räcker med att studera Amnestys årsrapport (2012) för att få bilden av ett närmast systematiskt förtryck. Om Frankrike: ”Diskrimineringen av romer fortsatte”. Om Grekland: ”800 romer i byn Examilia saknade rent vatten, elektricitet, avlopp och levde under förfärliga sanitära villkor.” Om Tjeckien: ”Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter konstaterade att rasistiska och antiziganistiska uttalanden fortfarande var vanligt förekommande bland politiker på både lokal och nationell nivå”. Rumänien: ”Användandet av negativa etniska stereotyper av presidenten och andra högt uppsatta statstjänstemän fortsatte att vara en källa till oro”.

I Ungern har diskussionen om romer urartat. Det är mindre än ett år sedan Zsolt Bayer, en av det styrande Fidesz-partiets grundare konstaterade följande i en krönika: ”En betydande del av romerna är olämpliga för samexistens. De kan inte leva tillsammans med människor. De här romerna är djur och beter sig som djur. När de möter motstånd begår de mord.” Bayer avslutade med: ”De här djuren borde inte få existera. Inte på något sätt. Det här måste lösas, omedelbart och oavsett metod”.

Den svenska polisens registrering är inte en singulär händelse. Det är inte enskilda tjänstemän som löpt amok utifrån etniska stereotyper. Lundapolisens agerande måste sättas i ett större europeiskt samtida och historiskt sammanhang för att förstås. Därför blir också de snabba ropen på avgång en gravt förenklad lösning.

Den strukturella rasismen finns i de flesta europeiska stater om man skrapar lite på ytan. Romer är en av de grupper som drabbats hårdast. När de ekonomiska klyftorna ökar har läget blivit än mer akut. Inte minst eftersom högerpopulistiska partier på många håll i Europa använt svagare grupper som språngbräda för en politik vars själva grundidé är att skilja ut. Fascistiska Jobbik i Ungern är ett utmärkt exempel, härhemma arbetar Sverigedemokraterna efter samma idé. Bakom viljan att värna nationalstaten, kulturarvet finns en helt annan ideologi, nämligen behovet av att finna särdrag, att identifiera dem som inte hör hemma. Det blir en snabb, enkel förklaring som attraherar allt fler.

Registret i Lund är ett symptom på något mycket större. Förfärligt givetvis, det är alla överens om. Och samtidigt på bekvämt avstånd. Rasismen finns hos polisen. Punkt. Men om det verkliga problemet ska angripas måste en väsentligt större självrannsakan äga rum. Det kommer att bli betydligt mer smärtsamt.