Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Sara Danius och Gabriel Byström.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gabriel Byström: Sara Danius är en omvittnat god ledare

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det var naturligtvis på tiden. I sommar blir litteraturvetaren, författaren och kritikern Sara Danius första kvinnan någonsin på posten som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Med Danius som ständig sekreterare får Akademien en av landets mest kunniga och välformulerade kulturpersonligheter som främsta företrädare. Danius är också en omvittnat god ledare, nog så viktigt i en akademi vars inre slitningar under historien varit av omfattande art.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

För den som vill lära känna Danius bredd, bildning och penna närmare utgör essäsamlingen Husmoderns död och andra texter (Bonniers) en alldeles utomordentlig introduktion. Boken kom ut tidigare i år och innehåller texter om så vitt skilda ämnen som Roland Barthes och fotografiets väsen, Tranströmers Stockholm, förändringarna i Bonniers kokbok under 50 år och hur de ska tolkas med ett civilisatoriskt filter.

Och förstås vilken roll modet spelar i litteraturen. Hos Stendhal, hos Balzac, hos Proust. Kläder en bisak? Danius höjer fingret och varnar, den som tror att kläderna i litteraturen enbart finns där som rekvisita gör sig skyldig till intellektuell slöhet. Med Danius som sekreterare kommer det knappast finnas utrymme för denna åkomma, däremot är det en blivande sekreterare som hanterar offentligheten utomordentligt vilket inte minst hennes Sommarprogram visade. Det ska bli intressant att följa Akademiens utveckling med Danius som ständig sekreterare. Att här fortfarande finns utrymme för större transparens, fler ställningstaganden i det offentliga står utom allt rimligt tvivel.

Att historikern och författare Peter Englund, som varit ständig sekreterare i drygt fem år, inte alltid trivts i rollen har nog gått att utläsa. Han tackade ja först efter en massiv övertalningskampanj och med en tydlig avsikt att sekreterarskapet inte skulle sträcka sig längre än just fem-sex år. Han tvingades avsluta den egna bloggen och starta en stillsam sekreterarblogg närmast kliniskt fri från åsikter i stället. Nu vill han fokusera på familj och eget författande vilket är lätt att förstå.

Han har under sina år knappast vänt upp och ned på den traditionstyngda institutionen, däremot har Akademien gradvis öppnats upp vilket till stor del är hans förtjänst. Englund har också varit tydlig utåt vid några tillfällen när inte minst humanioran hotats. Det är också under Englunds sekreterarskap som både Danius och nu senast Klas Östergren valts in i Akademien vilket förstärker bilden av en institution som successivt moderniserats.

En sak skaver alltjämt, Nobelpriset till den kinesiske författaren Mo Yan 2012. Kritiken från bland andra Herta Müller och Ai Weiwei var hård efter priset på grund av Mo Yans hållning i exempelvis censurfrågor. Det hade varit intressant att höra Englund i sin nu något friare roll, resonera om Nobelprisets politiska dimension.

Läs även: A eller e - bryderi för Akademien