Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gabriel Byström: Häftigare satsa på litteratur än bilar

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Svenska miljardärer som brinner för kultur och mänskliga rättigheter är inte helt vanligt. Desto större skäl att uppmärksamma de få undantagen. Som Sigrid Rausing, ägare till Granta med ett genuint engagemang för demokratifrågor. Över en miljard har hon slussat vidare till välgörande ändamål. I en sällsynt intervju i DN från 2005 berättar hon om varför hon köpte klassiska Granta Books och Granta Magazine för drygt sju år sedan. Sigrid Rausing, vars farfar grundade Tetra Pak, hade följt tidskriften sedan tidigt 80-tal. ”Den chockerande kvaliteten var väldigt spännande för mig”. Därefter öppnade hon plånboken, köpte förlag och magasin och har sedan dess tagit aktiv del i dess utveckling. En miljardär som inte primärt väljer lyxkonsumtion utan satsar på förlag, tidskrifter, Amnesty och Human Rights Watch. Håll med om att tanken svindlar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I veckan kommer Granta ut i en svensk edition. Översatta texter från modertidningen av exempelvis Junot Diaz och Haruki Murakami varvas med svenska originaltexter av bland andra Peter Fröberg Idling, Amanda Svensson och Lena Sundström. Allt på temat gränser. Fröberg Idling berättar målande om det detektivarbete som låg bakom romansuccén Sång till den storm som ska komma. Lena Sundström skildrar hur avslöjandet av den svenska statens kohandel med USA i fallet med de avvisade Egyptensvenskarna gick till. Ett av de starkaste bidragen är signerat Lina Wolff vars novell utspelar sig i Spanien. En text som kommer att få stor internationell spridning eftersom den också kommer att tryckas i den engelska utgåvan av tidskriften.

Det finns flera goda skäl att ge ut Granta på svenska. Dels är det ett utmärkt sätt att presentera nya författarskap, dels är det som i fallet Wolff en möjlighet för svenska författare att finna en ny publik långt utanför Sveriges gränser. Det är ingen jättesatsning från förlaget Bonniers sida som är ansvarigt för den svenska utgåvan. Väldigt långt därifrån, utgivningstakten är makliga två nummer om året.

Samtidigt går det inte att låta bli att glädjas åt initiativet. Litteraturbranschen är liksom mediebranschen utsatt för hård press. Bestsellerismens konsekvenser är väl kända där litterär kvalitet inte med någon självklarhet är en parameter att ta hänsyn till längre. Marknadsavdelningarnas inflytande över svensk bokutgivning har kommit att bli alltmer omfattande. I det ljuset är de satsningar som kan leda till ett ökat intresse för litteratur, som kan vidga perspektivet, hjälpa nya röster att finna läsare värda att uppmärksamma. Och för landets miljardärer kan man bara hoppas att Sigrid Rausings engagemang kan stå som förebild. Det är häftigare att satsa på litteratur än vräkiga hus eller bilar.