Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gabriel Byström: Flera orsaker bakom SD:s framgångar

Vi trodde vi var vaccinerade. Att det som hänt i andra länder inte skulle hitta hit. Vår självbild som ett öppet, inkluderande land där vi inte ställer oss vid gränsen och säger nej till dem som behöver vår hjälp är inte lika självklar längre.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vid valet 2002 fick Sverigedemokraterna 76 000 röster. Fyra år senare fördubblades den siffran. Samma sak vid valet 2010. I söndags hade SD:s acceleration ökat ytterligare, ännu en gång mer än fördubblades antalet röster. Om trenden från de fyra senaste valen håller i sig nästa gång kommer SD att slåss med Socialdemokraterna om titeln ”landets största parti”. Groteskt att tänka sig i dag, samtidigt finns det skäl att påminna att reaktionerna efter varje val under 2000-talet sett ut precis så. Det har varit otänkbart att föreställa sig att ett ultranationalistiskt parti med bruna rottrådar skulle kunna attrahera ännu större skaror. Ännu fler röster. Inte här. Vi var många som hade fel.

Här finns givetvis en rad förklaringar. Att ökade klyftor inneburit en stabil grogrund för ultranationalism finns alltför många tydliga exempel på runtom i Europa, både i nutid och historiskt. Det är ingen tillfällighet att Front National, Gyllene Gryning, Jobbik, Vlaams Belang och UKIP tagit så stor plats i den nationella politiken i länder som Frankrike, Grekland, Ungern, Belgien och Storbritannien. Bakom värnandet av nationalstaten vilar en aggressiv retorik där exkluderingen och skuldbeläggandet av den andre är centrala element. Våra problem beror inte på oss utan på de andra. Ibland romerna, ibland judarna, andra gånger muslimerna eller bara ”invandrarna”. När klyftorna ökar öppnas möjligheten för en framgångsrik populism. Jimmie Åkesson har varit skicklig på att spela ut grupper mot varandra, på samma sätt som exempelvis fascistiska Jobbik i Ungern (som fick över 20 procent i senaste valet).

Här finns också det allt större avståndet mellan stad och landsbygd, effektivt illustrerat av hur olika partisympatier fördelar sig runtom i landet. Även det följer ett tydligt europeiskt mönster. Misstron mot centralmakten, misstron mot globaliseringen, misstron mot EU är bärande element i all ultranationalistisk propaganda i dag. Liksom en nostalgi riktad mot en historia som vävs in i en förlåtande bomull.

För den som tvekar vad Sverigedemokraterna kommer att göra om de kommer till makten levererade Kent Ekeroth ett tydligt och distinkt hot på Twitter under valkvällen. I en konversation diskuterade han SD:s beslut att stoppa Expressen från att närvara vid partiets valvaka. Andra medier lät Expressen använda rapporter från valvakan, Ekeroth fick ett tweet med budskapet att SD inte kan stoppa media. Svaret från SD-toppen var mycket enkelt: ”haha. Det gör vi i sinom tid”.

En ledande företrädare för landets tredje största parti konstaterar att när förutsättningarna väl finns kommer media att stoppas.

Så ser det ut i Sverige i september 2014.