Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Göteborgskravallerna i nytt ljus

Simon Felix Adler befann sig mitt i kravallerna i Göteborg 2001 när gatstenar kastades och en demonstrant skadades allvarligt efter att ha skjutits av polisen. Ilskan över hur samhället hanterade situationen tillsammans med tron på att människor kan "göra rätt" drev honom att skriva sin debutroman.

En ung man utan något särskilt politiskt intresse dras in i kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001. Han grips och anklagas oskyldigt för att ha varit en av de drivande bakom upploppen."Göra rätt kravallerna" handlar om hur samhällsstrukturer tvingar Adam att bära skulden och hur hans liv förändras på bara några timmar. Men också om kärleken till aktivisten Sara som förde honom till Göteborg.

Simon Felix Adler var visserligen på plats under kravallerna men det är inte sin egen historia han berättar.

-Adam är en mix av flera olika personer. Jag har pratat med folk och funderat över det jag varit med om men sedan försökt bygga en egen historia som är Adams, säger han.

Rätt eller fel

Han har vuxit upp i en medelklassfamilj i Södertälje och före Göteborgskravallerna såg han på samhället som "ganska snällt" och "säkert". Händelserna i Göteborg, där omkring 500 demonstranter greps och 90 demonstranter samt 50 poliser skadades, har fått honom att tänka om och fundera över moraliska frågor. Hur kan man veta vad som är rätt eller fel? Och kan en handling som egentligen är fel leda till något som är rätt?

-I samhällets ögon ansågs stenarna mot polisen "vara fel" medan stenarna som kastades av polisen mot demonstranterna "var rätt". Det var en entydig bild i medier där människor dömdes på förhand nästan oavsett vad de hade gjort. Medierna tog snabbt ställning för polisen och rättssystemet följde dem.

TT Spektra: Men var allt det våld som polisen använde i Göteborg fel?

-Våld är problematiskt och svårt att ta ställning till. Som det ser ut i dag tycker jag att polisen använder mer våld än vad som behövs, och det gjorde de särskilt i Göteborg. Polisen är näven som slår, fast det är samhället som är den våldsamma kroppen.

Däremot är han tydligare i sin inställning till civil olydnad som han anser vara nödvändigt för att få till stånd stora förändringar.

-Inga stora förändringar till det bättre i samhället har skett utan motstånd och civil olydnad. Det är viktigt att sätta ner foten när det begås övergrepp, särskilt av staten.

Känslig historia

Till skillnad från huvudkaraktären har Simon Felix Adler varit politiskt intresserad sedan tonåren men engagemanget har förstärkts med åren. Det är framförallt problem i samhällsstrukturer som han vill belysa. Hans nästa skrivprojekt handlar om att hjälpa flyktingar som sitter i förvar att berätta sina historier.

-Det är oftast det icke fysiska våldet som är värst - hur samhället i stort ringar in en grupp som sedan blir utsatt för olika typer av övergrepp av rättssystemet, medier och andra samhällsinstanser. Det ifrågasätts inte eftersom det anses vara en "sämre grupp".

Tolv år har gått sedan kravallerna men han tror inte att han hade kunnat skriva boken tidigare.

-Det är en ganska känslig historia för många som var där och det är nog bra att jag skrev den när det hade lugnat sig. Den hade nog varit svår att skriva direkt efter. Då hade den varit mer färgad av ilska tror jag.