Vems är felet?
Knappast hotellmagnaten Petter Stordalens – han gör ju bara som han brukar, följer turistströmmarna, selfiepinnarna och kreditkorten, bygger hotellkomplex där han får chansen.
Och knappast arkitekten Peter Erséus – hans över 100 meter höga torn, 33 våningar, kan förstås beskrivas som ett profithungrigt spjut i hjärtat på arbetarrörelsen, men framstår samtidigt nästan ödmjukt, en smula förläget med sitt bockande huvud, den bronsfärgade aluminiumfasaden är inte alls lika sprättig som J.R. Ewing-hotellet vid Korsvägen.
Och inte heller är det Mats Arnsmars – sossen som nu extraknäcker som VD för fastighetsägaren Folkets hus och som i den rollen har den otacksamma uppgiften att höja hyran i dessa inflationstider.
Nej, den som felat här, som är anledningen till varför Folkteatern nu hotas av nedläggning, varför Restaurang Folks verksamhet ifrågasätts, varför 300 arga demonstranter samlades strax före jul och skanderade, ”Tyst, död stad – det gör ingen glad!”, ”Inga hotell åt överklassen – låt de skura egna dassen!”, ”Vi vill ha Folkteatern kvar!” …det är Göteborgspolitikerna och deras tjänstemän.
Jag undrar, hur kunde de ens tro att en börsnoterad, multinationell hotellkedja (med sviter på runt 20 000 kronor natten) passade mitt på Olof Palmes plats, vägg i vägg med Folkets hus? Förstod de inte hur provocerande detta skulle uppfattas? Eller kände de inte till Folkets hus historia, att komplexet till stor del byggdes av ideella hantverkare för att skapa en mötesplats där samhällets ”egendomslösa” kunde utbyta erfarenheter, uppleva kultur som speglade just deras verklighet, tillskansa sig bildning de tidigare förvägrats? Ett hus byggt på en grund av altruism snarare än kapitalism.
Andra lång-kulturen har hyllats av The Guardian för sin ’authentic and local feeling’, sin småskaliga mix av krogar och affärer, av nationaliteter, mat, dofter, sorl och livemusik.
Att döma av kommunens rationella agerande hör sådana idealistiska värderingar historien till. Som om arbetarrörelsens framgångsrika kamp för jämlikhet eliminerat vårt behov av gemenskap. Men där har de fel. Det visar om inte annat stadsdelens popularitet; Andra lång-kulturen har hyllats av The Guardian för sin ”authentic and local feeling”, sin småskaliga mix av krogar och affärer, av nationaliteter, mat, dofter, sorl och livemusik. Ett kontinentalt folkliv som på pricken speglar kvarterens brokiga hamnhistoria. Till skillnad från ett anonymt höghushotell där det stora dragplåstret ska bli ”Las Vegas-shower” (Stordalen, GP, 221205).
Särskilt nonchalant framstår politikernas och tjänstemännens agerande när man betänker hur mycket tid de haft att hitta alternativa lösningar. För trots att ett av stadsbyggnadskontorets viktigaste åtaganden är att skapa tilltalande miljöer som uppmuntrar till stadsliv har man de senaste 20 åren låtit Olof Palmes plats förfalla. Och istället för att omfamna och uppdatera de värderingar som gjort Folkets hus unikt – ambitionen att skapa en icke-kommersiell och kultiverande samlingsplats – har man agerat som vilken spekulativ fastighetsexploatör som helst, fattat detaljplanebeslut enbart utifrån ekonomiska incitament, utan hänsyn till historia och stadsmiljö.
Att Stordalens storsatsning kommer ge liv åt Olof Palmes plats är självklart. Men är det folklivet det liv folket vill ha?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Fullt byggkaos på biografen Draken inför filmfestivalen
LÄS MER:Göteborgs kulturliv växer av bråk, skav och självhat
LÄS MER:Inga skriftliga garantier till Folkteatern efter konflikten
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.