Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Med projektet "Sätt färg på Göteborg" siktar man på att sysselsätta unga arbetslösa, minska segregationen och få fler att söka sig till måleribranschen. Den brasilianska konstnären Rafael Alencars muralmålning av fåglar på ett kraftvärmeverk i Rosenlund är ett exempel på det. Bild: Thomas Johansson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg & Co förminskar konsten till nyttiga dekorationer

GP:s konstkritiker Sara Arvidsson kritiserar stadens obefintliga konstsatsning inför jubileumsåret 2021: "Bildkonsten blir en trevlig utfyllnad som sätter folk i arbete".

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

1921 fyllde Göteborg 300 år men det var först ett par år senare – 1923 – som begivenheten kom att firas med en ambitiös jubileumsutställning. I detta arrangemang var bildkonsten primär. Konstnärer som nuförtiden syns i var och varannan historiebok men då måste ha ansetts vågade – till exempel Edvard Munch – inkluderades i sammanhanget. Tusentals verk presenterades och flera byggnader etablerades, bland annat Göteborgs konstmuseum och den tillhörande konsthallen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bildkonsten var i stort sett frånvarande i Göteborg & Co:s planer

Om två år är det dags att fira Göteborg igen, denna gång med ett 400-årskalas. Arrangörerna bakom evenemanget är Göteborg & Co – stadens PR-företag, vars uppgift är att öka turistnäringen och göra Göteborg till en attraktivare stad.

LÄS MER: Skulpturen som fotograferar sitt kön med en mobil är magnifik

Jag deltog i ett publikt samtal på Konstepidemin för några månader sedan till vilket Mia Samuelsson, konstnärlig ledare på Göteborg & Co, hade bjudits in för att informera om förberedelserna inför det stundande jubileet. Flera konstnärer var på plats, en del av dem verkade nyfikna.

Irritationen spred sig dock, för när allt var över hade de nyfikna ansiktena mulnat betänkligt. Bildkonsten var i stort sett frånvarande i Göteborg & Co:s planer och i de fall den fanns med överhuvudtaget ansågs den representera "det som stadens invånare vill ha”.

I en 40-sidig katalog från 2015 kan man ta del av flera satsningar som ska göra jubileet till ”en kraftfylld katalysator för att driva en positiv utveckling av Göteborg och regionen.” Tre teman har utvecklats: nära vatten, bygga broar, öppna rum. Mycket av det som har planerats baseras på svaren från en öppen idéinsamling. Man får leta ett tag innan man hittar något som liknar konst, men jag förmodar att ”Sätt färg på Göteborg”, som initierades av Måleriföretagen 2014, faller inom ramen.

Med detta projekt siktar man på att sysselsätta unga arbetslösa, minska segregationen och få fler att söka sig till måleribranschen. Den brasilianska konstnären Rafael Alencars muralmålning av fåglar på ett kraftvärmeverk i Rosenlund är ett exempel på hur det kan se ut i praktiken. Den är en av vinnarna i tävlingen Gothenburg Art 21 och har verkställts av byggnadsmålare.

Bildkonsten reduceras till att bli en trevlig utfyllnad som sätter folk i arbete och bedöms först och främst utifrån sin nyttighet.

Med detta inlägg vill jag inte kritisera ungdomarna eller konstnärerna som är delaktiga i projektet, men jag tycker att den praktiska inställningen till kultur är problematisk. Bildkonsten reduceras till att bli en trevlig utfyllnad som sätter folk i arbete och bedöms först och främst utifrån sin nyttighet. När den trivialiseras på detta vis finns det inte utrymme för några laddade undermeningar.

Till jubileumsförberedelserna hörde också gatukonstfestivalen Artscape (2016) och den gröna satsningen Land Art (2017). Flera verk som visades i dessa arrangemang var kvalitativa, men återigen beskrevs de främst likt ett slags användbar utsmyckning och inte som konst med ett egenvärde.

När konsten görs effektiv, dör den.

Att bildkonsten inte är mer dominerande i det kommande jubileet, till skillnad från hur det såg ut 1923, är trist och tidstypiskt. I sådana här sammanhang brukar arrangörer hänvisa till en begränsad ekonomi, men då bör man komma ihåg att Göteborg & Co planerar att bygga en spektakulär linbana över Göta älv. Den kommer att kosta en del.

Inför riksdagsvalet i fjol var många rädda för en politisk instrumentalisering av konsten. När konsten görs effektiv, dör den. Det enda som finns kvar är ett dekorativt skal.

Kanske vore det bäst om konstnärer i Göteborg släppte hoppet om att delta i detta event. Arrangörerna borde också sluta kalla välgörande dekoration för konst.