Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Scen från Andra Långdagen 2013. Bild: Patrick Sörquist

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Göteborg behöver fler fester – inte fler event

Ina Lundström: "Göteborg har inte direkt en historia av att vårda folkfester som människor själva skapat".

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I 15 år har en fest hållits på Andra Långgatan i början av juni. 2005 handlade det mest om att några butiksägare vinklade ut en högtalare och drack öl på fällstolar och trappor. Efter något år ställdes en dj-scen upp och artister kunde uppträda. Folk från hela stan började strömma till och snart även besökare från andra städer. På några år växte kvartersfesten till en folkfest med över 10 000 deltagare. Uppenbarligen fanns det något i Andra Långgatans upplägg som verkligen lockade massorna.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det hade krävts så oerhört lite för att Andra Långdagen skulle kunna fortsätta leva som folkfest.

Eller snarare dess brist på upplägg. Andra Långdagen växte fram organiskt, utan moodboards, sponsorer och officiella arrangörer. Någon kommunicerade visserligen från en Facebooksida att alla som ville var fria att bidra med livemusik, dj:s eller dans. Runt 2010 vägde hela tiden kalaset på kaosens rand – det blir lätt så när tusentals människor samlas på en plats. Morgonen efter festen var det skräp över hela gatan. Trots att lokala affärsinnehavare bad kommunen att ställa ut extra soptunnor blev det blankt nej eftersom festen saknade tillstånd. Det tog något år eller två och sedan skapades ett nytt evenemang för frivilliga som dagen efter festen kom för att städa.

LÄS MER: Meningslösa listor hyllar Göteborg

Det hade krävts så oerhört lite för att Andra Långdagen skulle kunna fortsätta leva som folkfest – några bajamajor, några papperskorgar, att någon på kommunen såg värdet i festen och stöttade den med minimala medel hade räckt.

Och nu har det hänt! Andra Långdagen har blivit ”Hela dagen lång” och breder ut sig till även tredje långgatan, en gata där nästan alla krogar ägs av Avenyfamiljen och har stora uteserveringar som granngatan saknar. Hela festen har fått tillstånd som evenemangsområde: vilket innebär att den som vill spela skivor, sälja mat eller sjunga föranmäler detta och önskar en placering. Förutom soptunnor kommer även bajamajor ställas ut för att hålla gatorna fina. Ett område med foodtrucks kommer att sälja mat och alla inblandade verkar nöjda. Inte minst stadens turistbyrå som i sin evenemangskalender pushar för festen med orden: ”Sveriges största svartfest har i år fått officiellt tillstånd”. Det är kort sagt bäddat för succé och alla är ombord.

LÄS MER: Har vi blivit för duktiga för att dricka oss fulla?

Men festens framtid oroar mig. Göteborg har inte direkt en historia av att vårda folkfester som människor själva skapat – tvärtom har man under lång tid omstöpt dessa till evenemang i kommunens regi. Ett exempel är göteborgskarnevalen som 1984 med ideella krafter samlade 80 000 göteborgare på Avenyn. I tio år blev man så motarbetad av kommunen att man till slut inte orkade driva karnevalen vidare. 1995 invigs Göteborgskalaset och sedan följer år av räkfrossa, inhängande ölområden, langos och sponsorssamarbeten. Sedan blir Göteborgskalaset kulturkalas och i dag har vi av oklar anledning Gothenburg Culture Festival. Förhoppningsvis har man lärt sig något av det, och Hela dagen lång kommer i många år framöver vara den folkfest som Andra Långgatan blivit känd för och inte urvattnas till ”The Long streets festival” om tre år som ska främja turismen. För det är fester den här stan behöver. Inte fler events.