Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Hur många vet om att vallgraven sicksackade sig fram till Nils Ericsson-terminalen och upp till älven, frågar sig Mark Isitt. Bild: Ulrika Karlsson

Mark Isitt: Göteborg behöver ett skönhetsråd

Demokraterna har rätt i sin idé om att införa ett skönhetsråd i Göteborg så att staden blir bättre på att vårda sina kulturmiljöer, tycker Mark Isitt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

LÄS MER: Är det inte dags för revolution i Göteborg?

Inrätta ett skönhetsråd i Göteborg, tycker Demokraterna. Men det tycker inte Alliansen. De tycker det räcker som det är. ”Vi har redan ett bevarandeprogram som säger att vi inte ska bygga högt inom vallgraven”, konstaterar kulturnämndens ordförande, Liberalernas Ann Catrine Fogelgren (GP 190827).

Se där, ett bevis så gott som något på att ett skönhetsråd behövs. Ann Catrine Fogelgren vet uppenbarligen inte var vallgraven en gång sicksackade sig fram. Från Alfons Åberg-huset till Posthotellet till stationen till Nils Ericsonsplatsen upp till älven. Just precis där Jernhusen idag planerar sitt täta kluster av höga hus.

Nu är inte denna okunskap något att skämmas för. Inte ens för kulturnämndens ordförande. För det finns inga infotavlor vid Drottningtorget som berättar. Ingen av fastighetsägarna talar om att de balanserar på bastioner. Det finns ingen avvikande stensättning som gör att man kan följa vallgravens ursprungliga sträckning, promenera längs stråket, så som många gör i Berlin i dessa högtidsdagar där murens hela väg är markerad med dubbla gatstensrader. Och, förstås, det finns inget skönhetsråd som förmedlar vallgravens historia.

LÄS MER: Arkitekterna måste prata öppet om skönhet

För det är sådant skönhetsråd gör. Man medvetandegör medborgarna om de lokala kulturvärdena. Man är kulturmiljövårdare. Man debatterar planerade byggnadsverk, inte utifrån om de är låga eller höga – som Fogelgren tycks tro – eller om de är ritade i ny eller gammal stil, utan utifrån om de förädlar eller förfular. Stadens själ är alltings utgångspunkt, och därför skulle ett göteborgskt skönhetsråd mycket väl kunna argumentera för ett bevarande av Götaälvbron, eller av Sahlgrenskas tegelbyggnader på Medicinareberget, samtidigt som man förespråkar höga high-tech-hus på Skeppsbron, för att knyta an till den ursprungliga visionen för Otterhällan och koppargröna Otterhall, Göteborgs första skyskrapa, invigd året före Chrysler Building (1929).

”I en snabbt växande stad är det lätt att tappa de långa linjer som stadsplaneringen består av”, skriver Henrik Nerlund, sekreterare i Stockholms skönhetsråd, i en nyutkommen jubileumsskrift. Stockholms skönhetsråd firar nämligen 100 år i år, det instiftades 1919, och under det gångna seklet har huvudstadens invånarantal vuxit från 300 000 till runt miljonen. Och även om rådet ibland haft svårt att hävda sig mot politiken – den största besvikelsen är Klararivningarna – har man givit tydlig röst åt kritiken, flyttat diskussionen från facknämnderna ut på gatan. Man har bemyndigat folket, givit medborgarna en röst. Och kanske är det just det Fogelgren och Alliansen fruktar, att ett skönhetsråd ska göra arkitektur och stadsbyggnad till ett ännu mer omdebatterat ämne bland göteborgarna.

Att politikerna är rädda för att förlora kontrollen vittnar Nerlund om: ”Avogheten mot skönhetsrådet har ofta grundats i rådets frihet att kommentera och kritisera staden självt. Det har därför ibland setts som en femtekolonnare, en motståndare i de egna leden, en ’sten i skon’.”

Precis vad Göteborg behöver.

LÄS MER: Göteborgs stadsbyggande går på anabola