Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Göteborg är bäst på nyskapande offentlig konst

Bronskrokodiler, eviga anställningar och en karta över slavkolonin som byttes mot Göteborgs Franska tomten på 1700-talet. Konstskribenten Paulina Sokolow undrar varför all intressant och nyskapande offentlig konst planeras i Göteborg.

Paulina Sokolow är konstvetare och skribent bosatt i Stockholm och skriver i Opulens och Flamman.

Pandemin och vår tids butiksdöd ger oss tillfälle till ett utzoomat perspektiv på våra städer och deras kommersialiserade stadsplanering. Särskilt tacksamt är det att titta på den offentliga konsten som kommer lastad med värdefull samhällsinformation om beställarens värderingar.

På senare tid har dolda budskap gjort en ordentlig framstöt: I takt med nedstängningsvågen har allt fler fastighetsägare fått upp ögonen för färgstark gatukonst som de fått för sig på ett magiskt sätt ska utlösa en gentrifiering av deras områden. I hopp om att KRY ska vilja öppna en kundorienterad vårdcentral, en cafékedja, ett workspace eller ett obemannat gym aviserar kulturborgarråd i större städer nya muralmålningar när fastighetspriserna börjat slakna. (Oj, jag snubblade nästan på tangenterna och skrev ”moralmålningar”).

I hopp om att KRY ska vilja öppna en kundorienterad vårdcentral, en cafékedja, ett workspace eller ett obemannat gym aviserar kulturborgarråd i större städer nya muralmålningar när fastighetspriserna börjat slakna.

LÄS MER: Så ska Västlänken fyllas med konceptuell konst

Muralmålningar anses ofarligt och trevligt, men de flesta politiker är slipade och undviker nu vigt att trilla i samma kaninhål som de styrande i Stockholmsförorten Nacka häromåret. De som utlyste ett ”open call” med ett ramverk som snabbt kritiserades för att lägga sig generande nära både fascismens och den sovjetiska socialrealismens estetiska ideal. Inga negativa känslor, ingen samhällskritik, inte uppror, bara glädje, energi och ”positivism”.

Därför finns det extra anledning till att glädjas åt en rad lysande offentliga konstprojekt som är i görningen i Göteborg. Till exempel kommer passerande på Kortedala torg om några månader kunna stå öga mot öga med en tremeterskrokodil i patinerad brons. Det blev svaret när konstnären Ingela Ihrman ombads föreslå ett offentligt verk i uppdrag av Göteborg Konst. Ihrman är annars känd för att arbeta i material som är raka motsatsen till brons: papper, textil, snören och snoddar, som används för att efterlikna naturen - eller dräkter till djurkroppar som hon tar på sig i performances. Hon var för övrigt Sveriges representant på den Nordiska paviljongen på den senaste Venedigbiennalen 2019.

På det kulturhistoriskt osynliggjorda området HBTQ-aktivism är Göteborg också först på plan.

LÄS MER: Folk ansöker redan till livstidsjobbet vid Korsvägen

Staden är alltid besjälad av minneslager och tysta berättelser. Däremot måste det inte alltid resultera i några ton brons. På det kulturhistoriskt osynliggjorda området HBTQ-aktivism är Göteborg också först på plan. Konstnären Sam Hultin väcker med sin nya stadsvandring ”Mitt queera Göteborg”, just nu i en app och i sommar i fysisk form, historien av HBTQ-personer i Göteborgs liv, död och modiga arbete med organisering och historieskrivning. Detta första HBTQ-minnesmärke i landet förverkligas med ledstjärnan: ”Det du inte vet, det ser du inte”.

Göteborgs konstbiennal, GIBCA, har också intresserat sig för staden och dess minnen i flera år. De har visat på behovet av att initiera samtal om platser utanför de publika konstbeställarnas institutioner. Med serien ”Possible monuments” tittade en grupp konstnärer och konstvetare närmare på vår bortsopade koloniala historia och Göteborgs koppling till slaveriet. De intresserar sig särskilt för den svenska slavön Saint Barthélemy, en ö i Karibien som Gustav III köpte av franska staten på 1780-talet i hopp om att generera vinst genom fri- och slavhandel. Fransmännen fick tullfritt i Göteborgs hamn genom tillgång till Franska tomten, som fortfarande finns kvar. Historien visar hur långt tillbaka i tiden Sverige har deltagit i kapitalismens rasistiska maskineri. Hur skulle ett minnesmonument över detta då kunna se ut?

LÄS MER: Recension: "Göteborg international biennal of contemporary art, GIBCA"

Bland förslagen stod konstnären Runo Lagomarsinos storslagna idé ut: att lägga en karta av Saint Barthélemy-ön över Göteborg. Eftersom det inte är ett skarpt förslag finns ingen teknisk projektbeskrivning på hur verket faktiskt skulle kunna utformas. Som ”snubbelstenar” likt minnesmärkena över utplånade judiska familjer, eller som ett filter över gratis turistkartor över staden?

Vissa monument behöver inte ens realiseras för att uppenbara sig i all sin dynamit.

Vår gemensamma utomhusmiljö är ingen neutral plats. Här blir kampen om tolkning och utrymme som mest synlig.

För vem kan någonsin glömma Goldin+Sennebys samtidsmätande rackartyg ”Evig anställning” – i, just det, Göteborg? För den som händelsevis glömt det så handlar det om ett nytt verk som ingår i Västlänkenprojektet. Konstnärsduon har föreslagit en stationsbyggnad avsedd för någon som mot en avtalsenlig månadslön bemannar hytten livet ut. En kommentar med spetsen riktad inte minst mot vår tids nyttoideologi och den hotade arbetsrätten.

Tjänsten är inte tillsatt och säkert finns en hel del käppar i hjulet att tampas med kring det redan världsberömda verket, som ska invigas 2026. Men detta kännetecknar den bästa offentliga konsten: den pekar ut vägen mot något oavslutat och förhandlingsbart. Vår gemensamma utomhusmiljö är ingen neutral plats. Här blir kampen om tolkning och utrymme som mest synlig.

LÄS MER: Recension: ”Mitt queera Göteborg” av Sam Hultin

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.