1946 stod följande annons att läsa i veckotidningen Husmodern: ”Bäbis som väntas 10:e till 20:e september av unga friska föräldrar av god familj söker gott adoptivhem, helst direkt från BB.”
Bäbisen var Eva Armini, och hennes biologiska föräldrars önskan att hon skulle avhämtas direkt från BB hörsammades inte. Istället fick den lilla nyfödda flickan tillbringa sina första dagar inlindad i filtar i en uppfälld resväska på ett vardagsrumsgolv. Därefter kom hennes nya föräldrar och hämtade henne och hon företog sitt livs första resa: från Stockholm till Örebro.
Fick veta att hon ”legat i en annan tants mage”
”När jag var tillräckligt gammal för att förstå, kanske fem, sex år berättade min adoptivmor att jag hade legat i en annan tants mage. En mamma som inte ville ha mig” berättar Eva Armini i sitt sommarprogram.
Det hjärtskärande bidraget om livet som adoptivbarn röstades fram av lyssnarna, och sänds den 12 juli som ”Sommar i P1”.
– Jag satte igång att skriva direkt när jag fick veta, för jag tänkte att jag skulle bli nervös annars, säger Eva Armini som idag har hunnit bli 76 år.
Sedan länge bor och verkar hon i Göteborg.
– Jag flyttade hit när jag började studera och har också startat en skola här, berättar hon för GP.
Friskolan som åsyftas är Donnergymnasiet, som Eva Armiri grundade för 22 år sedan och sedan var skolledare för.
Att göra ett sommarprogram var en idé hon burit på en tid. En söndagskväll i mars fick hon så en ingivelse att kolla upp lite närmare på nätet hur det gick till.
– Då var det bara tre timmar kvar av ansökningstiden. Du skulle tala in fyra minuter av din berättelse på en telefonsvarare, och då sa det bara pang i mig, och jag tänkte: jag gör det!
Såg föräldrarna i tidningen ”lite som att titta på filmstjärnor”
Programmet kretsar kring hennes starka identitet som adoptivbarn.
– Redan som mycket liten kände jag att jag på sätt och vis inte hörde hemma någonstans.
Sina biologiska föräldrar kunde hon följa via tidningarna. Mamman var modell och syntes på omslag till olika damtidningar. Pappan journalist och föräldrarna tillhörde dåtidens kändisar runt Stureplan.
– Det var lite som att titta på filmstjärnor, minns Eva Armini som satt i Örebro och undrade över varför de lämnat bort henne.
Så småningom skrev hon ett brev till sin pappa och fick svar via telegram. Det ena ledde till det andra, och Eva Armini fick kontakt med fler släktingar.
– Tidigt i livet fick jag en drivkraft att klara mig själv och har alltid varit väldigt självständig. Jag kände inte riktigt att jag hörde till mitt adoptivhem, och har velat ta reda på mer om vad jag kom ifrån.
En annan konsekvens av uppväxten blev att hon blev orädd.
– Jag har slängt mig ut på olika resor och äventyr, och gjort en massa saker, rest mycket i Afrika, och bott i Tanzania med min man och vår då treårige son. Mitt program handlar mycket om möten och om vad som präglar en i livet.
Att skapa sitt eget ”Sommar i P1” har varit ”oerhört stimulerande”, menar hon, och har också gett mersmak.
–Det känns underbart att berätta en historia som andra människor vill lyssna på.
Får vi kanske läsa en självbiografi härnäst?
– Där slog du nästan huvudet på spiken! Jag har fått en sådan lust och kreativitet av allt det här. Det har varit så uppiggande. Nu funderar jag på att skriva något mer, men det blir nog hellre en roman i så fall.
LÄS MER:Recension: ”Adoptionerna” av Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud
LÄS MER:Så har synen på adoption förändrats
LÄS MER:Recension: ”Adopterad” av Tobias Hübinette
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
