Vi som har flanerat på Kungsgatan i centrala Göteborg under de senaste helgerna har sett köerna utanför Akademibokhandeln efter att affären utlyst storrea innan den stundande stängningen. ”Det gick inte att göra butiken lönsam”, säger Bokhandelsgruppens vd Maria Edsman i en artikel i GP (16/11/20). Orsaken ska vara en stor hyreshöjning för tre år sedan, av hyresvärden Vasakronan. Och många av stadens bokhandlar har svårigheter, enligt GP-artikeln ”Kris för stans bokhandlare” (23/11/20) när allt fler handlar på nätet.
LÄS MER:Kris för stans bokhandlare – blir julen dödsstöten?
I Stockholm har det ikoniska antikvariatet Rönnells, som legat på Östermalm sedan 1930-talet, drivit en flerårig kamp mot sin hyresvärds nya marknadshyror. Det har engagerat många bokälskare i huvudstaden, namnlistor har samlats in, men färre verkar bry sig som en kedja som Akademibokhandeln. Här protesteras det inte, men man dansar gärna på liket och köper pocketböcker till halva priset. Ja, även jag.
Men både de små och de stora bokaffärerna behövs. De är en vital del av ett levande stadslandskap. Att kunna gå in och bläddra, humma och känna på böckerna är en viktigt. Det är något magiskt med en bok, något fysiskt som händer mellan handen och pärmen och pappret, något som inte sker med en pdf på hårddisken. På nätbokhandeln klickar du dig in för att du vet vad du vill ha. Sen kan algoritmen föreslå andra liknande titlar, men det är sällan träffsäkert. Framförallt blir du aldrig överraskad. Du kan inte prata med någon annan, diskutera böcker eller få tips.
När man fortfarande kunde resa runt i världen försökte jag alltid leta upp bokaffärerna. De säger något om ett områdes kultur, om språket som talas där, människorna som bebor det, förutom att man kan hitta böcker som aldrig skulle gå att få tag i hemma. Att besöka konstboksbutiken Motto i Berlin eller mysiga Greenlight bookstore i Brooklyn, New York, var en viktig del av resandet.
LÄS MER:Akademibokhandeln stänger butik i centrala Göteborg
I just New York, som väl får räknas som den mest gentrifierade staden i världen, har många bokaffärer lagt ner. För de som är kvar är det svårt, vilket gäller både indie-bokaffärer som Strand bookstore och kedjor som Barnes & Nobles. Strand skickade ut ett nödrop förra våren, och engagerade kändisar som Fran Lebowitz, numera känd från Martin Scorseses Netflixserie ”Pretend it’s a city”, där hon pratar om sin stad, från sin mycket specifika, tjuriga, lesbiska, New yorkska ståndpunkt.
Man kan skylla bokhandelns kris på att människor läser mindre fysiska böcker. Att boken blir ett livsstilsattribut för en elit, den ”läsande klassen”, som Caleb Crain skrev i en New yorker-artikel(17/12/07). Så är det kanske. Men det är också så att hyresvärdarnas höga hyror och bristen på hyresreglering för kommersiella lokaler i Sverige slår hårt mot alla som inte är H&M eller Vapiano. Det slår hårt mot de små biograferna, mot de lesbiska barerna, mot kvarterskrogarna, bokaffärerna, allt det där som gör en stad till en stad.
I Göteborg kanske inte den metafysiska känslan av böckernas närvaro och ens egna intellektuella syresättning infinner sig på just Akademibokhandeln, utan på bokaffärer som Majornas böcker och kaffe vid Stigbergstorget eller bokhandeln Aniara vid Linnéplatsen. Men likväl är det Akademibokhandeln som jag har besökt mest, eftersom jag, som så många andra Göteborgare, oftast går förbi just där. Nu kommer väl en ”Coffeehouse by Joe” öppna där istället. Ännu ett steg mot att göra Göteborgs stadskärna till en död plats.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
