Frispråkige provokatören Folke Edwards trivdes i hetluften

Från ”Underground” till ”Overground”. Provokatören Folke Edwards skapade gärna frihet, oro och hetsiga tvister på konstscenen. Galleristen Pontus Hammarén minns en kompromisslös konstskribent med ett fritt, intellektuellt tankeflöde.

ANNONS
|

Folke Edwards, tidigare chef för bland annat Konstmuseet och Stadsteatern i Göteborg dog nyligen, på sin 93:e födelsedag omgiven av sina närmaste. Men det är redan länge sedan han lämnade kulturscenen. Han drabbades av tilltagande demens någon gång runt 2010 och distanserades successivt helt ifrån den offentlighet i vilken han under decennier hade rört sig, som fisken i vattnet måste man säga. Folke Edwards trivdes i hetluften. Debatt och kontrovers var hans livsluft. Han tvekade aldrig att säga sin mening, hur långt bort han emellanåt än stod ifrån en bredare konsensus. Denna mycket ovanliga egenskap kunde förstås generera en hel del tvister av hetsigare slag.

ANNONS

Edwards karriär tog fart när han 1967 tillträdde som chef för Lunds konsthall där han fort blev omtalad. Vandringsutställningen ”Erotica Art” skapade viss oro i Konsthallens styrelse där flera politiker satt. Misstänksamheten och motståndet mot den nye chefen stegrades då satirikern Lars Hillersberg strax därpå släpptes lös i en politiskt utmanande utställning. Edwards ville öppna Konsthallen för det som rörde sig i tiden och den följande utställningen som hette ”Underground” skulle handla om hippierörelsen. Utställningen kom dock aldrig att öppnas för allmänheten. Styrelsen stängde Konsthallen och sa upp chefen som lämnade Lund. En högst bidragande orsak till turbulensen var Sture Johannessons erotiskt laddade utställningsaffisch, ett fotografi av en naken kvinna som rökte hasch. En bister styrelsemedlem sammanfattade läget kort: ”Konsthallen eskalerar från sex till knark ”.

Folke Edwards trivdes i hetluften. Debatt och kontrovers var hans livsluft. Han tvekade aldrig att säga sin mening, hur långt bort han emellanåt än stod ifrån en bredare konsensus.

Edwards flyttade 1970 till Göteborg och kom här att bli intendent för allaktivitetshuset Hagahuset, på Södra Allégatan. Åter blev knark ett tvistemål. Argumentet för den stängning som genomfördes 1972 var att det såldes knark på Hagahuset. (Inget som lades Edwards till last). Efter några år i Stockholm återvände han 1983 till Göteborg, för de allra flesta i en mycket otippad i roll som chef för Stadsteatern. Det sades lite skämtsamt att han hade gått in genom fel dörr på Götaplatsen. Senare, 1990, tillträdde han som chef för Göteborgs konstmuseum. Under denna tid stod han bland annat bakom ett slags pendangutställning till den gamla ”Underground”-utställningen från tiden i Lund. Utställningen som visades 1993 hette ”Overground”. Den hade som målsättning att ”befria konsten från teoretiska abstraktioner och återerövra den provokativa och anarkistiska energi som försvann med 60-talets underground”. Ett verk i utställningen innehållande råolja blev inte minst ett arbetsmiljöproblem och under en tid fick Konsthallen stängas. Detta var förstås ytterligare en fjäder i hatten för provokatören Edwards.

ANNONS

Redan under sin tid som chef för konstmuseet kom Edwards att bli den mest drivande kraften för en ny konstscen i Göteborg, Röda sten. Parallellt med detta värv skrev han en mycket gedigen överblickande bok om den svenska konsten under 1900-talet, ”Från modernism till postmodernism”.

Som författare blev han aldrig fånge i någon teoretisk mall. Tankeflödet var hela tiden fritt och intellektuellt öppet, associationerna träffande och medryckande, texterna övertygande, aldrig krystade.

Ingen konstskribent kunde som Folke Edwards med några få ord sätta fingret på, ja närmast nagla fast ett konstnärskap. Som författare blev han aldrig fånge i någon teoretisk mall. Tankeflödet var hela tiden fritt och intellektuellt öppet, associationerna träffande och medryckande, texterna övertygande, aldrig krystade. Som curator hävdade Folke Edwards ett dynamiskt utställningsprogram av varma och kalla duschar. ”Publiken ska aldrig veta vad de har att vänta sig, varje utställning ska vara en överraskning.”

Folke Edwards hade en ovanligt stark karisma och var inte minst känd för sin vackra röst. En stor personlighet har nu definitivt lämnat scenen.

LÄS MER:Konstkritikern och författaren Folke Edwards är död

LÄS MER:50 år sedan Hagahuset ockuperades i Göteborg

LÄS MER:Skådespelerskan Inga Edwards har gått bort

Missa inga recensioner från GP Kultur

Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS