Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Carl-Erland Andersson: Friheten att köpa dålig kvalitet

Krönika: Vi lever ju i en postmodern tid då hägringen, i detta fall valfriheten, alltid går före verkligheten.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vill man sia lite, och har lust till det mitt i sommaren, kan man gissa att diskussionen om vinster i välfärden nog åter blir akut i höst. Det räckte ju att den kloka Aida Hadzialic sa att religiösa friskolor inte bör tillåtas, egentligen en självklarhet, för att det skulle börja mumlas bland de profitvänliga. Plötsligt var exempelvis Timbros före detta vd Markus Uvell i flera minuter mycket mån om det gudliga. 

Sen levererade Hadzialic en än värre förgriplighet; hon tänker under hösten arbeta för vinstförbud i skolorna. Alla vinster ska i stället återinvesteras i verksamheten. Jag gissar blotta tankegången i höst kommer att etiketteras som början på slutet för all fri marknad.

Det är ju så det ofta antyds. Om Gud inte får leda undervisningen utgör detta ett hot mot religioner över huvudtaget; om man inte får göra profiter på vård och skola hotas också försäljning av usla skor, datorer som varar några år, kläder som snabbt slits ut, glass som knappast alls innehåller glass, et cetera.

Marknaden måste behärska allt, ty annars anses den inte behärska något alls. I den sistnämnda situationen blir den förföljd för sin tros skull. Den skatteflyr då heroiskt. Detta törs man inte säga högt, därför att folk skulle skratta åt det, men är underförstått i argumenteringen.

Högern och liberalerna har regelbundet, och ibland med all rätt, anklagat delar av vänstern för bristande verklighetsförankring, önsketänkande, att argumentera som levde man i ett parallellt universum. Men högern, och en del liberaler har också sina synvillor, marknadens valfrihet är en av dem. Alltså den som antas garanterad av skattefinansierade privata profiter. Alla med det minsta realitetssinne vet ju att den inte fungerar. 

Det sägs man kan urskilja fattigt folk på deras tänder, men det går lika bra att kolla deras skor. Ju mindre ekonomiska marginaler desto billigare skor, och sämre. Marknadens valfrihet består i att den som har minst råd tvingas köpa produkter med sämst hållbarhet. Inte kan vi ha en marknad där fattiga människor för en ringa penning kan köpa kläder de kan ha i åratal! Därför deras stora frihet att köpa endast dålig kvalitet.

Och såsom marknadens valfrihet fungerar när det gäller kläder och mat fungerar den naturligtvis också inom vård och skola. Det säger enkel vardaglig logik, och så säger erfarenheten. Ju mindre ekonomisk rörelsefrihet ju mer snöpt valfrihet.

Så det blir säkert en fajt i höst, om än en meningslös. Många bedömare menar att förbud av profiter i välfärden är en omöjlighet. Ja, vi lever ju i en postmodern tid då hägringen, i detta fall valfriheten, alltid går före verkligheten.