I en krönika i GP 10 april jämställer Anders Carlberg krogdiskriminering av mörkhyade med bojkott av Israel och hävdar att båda är uttryck för rasism. En maktlös individ som kränks för sina egenskaper jämställs med en av världens starkaste militärstater som bojkottas över hela världen på grund av sina handlingar. Israels olagliga ockupation har snart pågått i 40 år. Inget annat land bryter mot så många FN-resolutioner. Israel har aldrig i handling erkänt palestiniernas rätt till ett eget land eller upphört med våld, terror mot civilbefolkningen och utomrättsliga avrättningar. Den av Haagdomstolen fördömda muren byggs djupt inne på ockuperat område och slår sönder varje möjlighet till normalt palestinskt liv. Israel har aldrig tillåtit IAEA att kontrollera sina hundratals kärnvapen. Varor från palestinskt ockuperat område exporteras i strid mot Genèvekonventionen som "Made in Israel".
Visst, det finns alltid andra orättvisor. Men bör man inte göra någonting alls bara för att man inte kan lösa all världens problem på en gång? Modern forskning om förintelsen menar till exempel att nazismens judeutrotningar var möjliga att genomföra därför att så många valde att titta bort och ingenting göra.
Men det avgörande skälet för att stödja bojkottrörelsen mot den israeliska ockupationen är att palestinska och israeliska fredsrörelser ber oss om det. Det var just sådana vädjanden som var startpunkten för den bojkott av Sydafrika som kom att spela en så viktig roll för att få apartheidregimen på fall.
Vi kan välja att titta bort. Men vi kan också stödja bojkottvädjanden från fredsrörelser på båda sidor om den israeliska muren för att på så sätt bidra till en framtid för både israeler och palestinier.
