Fredrik Sundh.
Fredrik Sundh.

Fredrik Sundh: Goda tankar landar där de ska också analogt

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

På landet står en gammal transistorradio som ackompanjerat potatisborstning på trappan, fönstermålning och lediga stunder i gräset sedan decennier. Jag har lyssnat på den där reliken och tänkt att förr eller senare tystnar apparaten för gott, om inte annat när FM-sändningarna släcks ner.

Något som nu skjutits på framtiden. Igen. Beskedet från kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke på Svenska Dagbladets debattsida igår innebär att den markbundna radion förblir analog. Tio miljoner radioapparater i landet kan därmed andas ut tills vidare. De blir kvar i hushållen alltmedan vi byter ut vitvaror, elektronikvaror, telefoner och bilar. Att i radion (förstås) höra förre kulturministern Leif Pagrotsky, som själv gav samma nekande besked för tio år sedan i DAB-frågan, oroa sig över att folk inte skulle skaffa sig nya radioapparater om det analoga nätet släcks ner blir lite småtramsigt i en värld som lider av kronisk konsumtionshysteri.

ANNONS

Läs också: Regeringen slopar DAB-radion

Läs också: Slopad DAB-radio får kritik

I det splittrade remissutfallet på den senaste utredningens betänkande talas om fördelen av att bredda radioutbudet med fler program och nya tjänster. Men fördelarna till trots väger nackdelarna över anser regeringen. En invändning rör hur övergången till digitala sändningar skulle påverka möjligheterna att kommunicera via så kallat VMA (Viktigt meddelande till allmänheten), en annan osäkerheten om digitalradion täcker hela Sverige, bland annat ytterskär- gårdar, inte minst viktigt för sjöfarten.

Det pratas också om att en förutsättning för att övergången till digitalradio ska bli framgångsrik är att det finns en efterfrågan hos allmänheten. Och där blir det störningar i mottagningen, där har uppenbarligen Sveriges Radio haft svårt att övertyga om DAB-radions förtjänster trots att radiosport och lokalradio krockar i P4 och trots att den klassiska musiken i P2 får släppa till sändningsutrymme till minoritetsspråk.

För de flesta av oss tycks inte längta efter att slänga våra gamla radioapparater på tippen. Vi skaffar streamingtjänster och överger tablå-tv i accelererande omfattning men radion står på fönsterbrädan som en analog bastion i den digitala kapprustningen. Nostalgikern i mig kan tycka att det är lite charmigt även om det är som Sverige Radios vd Cilla Benkö säger – radiolyssnarna vet vad de har men inte vad de skulle få.

ANNONS

Kanske för att radion till sin funktion är så basal. Det är bara en låda som pratar hela dagarna. Sjunger och pratar. Behövs inget mer, förstärkningen och brusreduceringen står vi själva för mentalt. Goda tankar och vackra formuleringar landar där de ska inom oss också analogt via en aldrig så knastrande transistorradio på trappan med ett kilo potatis i knät som ska borstas.

ANNONS