Ulf Karl Olov Nilsson är poet och psykolog, och återkommande medarbetare på Göteborgs-Postens kultursida.
Ulf Karl Olov Nilsson är poet och psykolog, och återkommande medarbetare på Göteborgs-Postens kultursida. Bild: Robin Aron

Ulf Karl Olov Nilsson: Fråga poeten: Har poesi ett speciellt förhållande till sorg?

Poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson, också känd som UKON, tar sig an dina frågor och funderingar om poesi. Vill du också ställa en fråga? Skriv Fråga poeten i ämnesraden och skicka till kultur@gp.se

ANNONS

Fråga:

Jag har tänkt på att poesi ofta används i sammanhang som har med sorg att göra, i dödsannonser, på begravningar och kyrkogårdar. Har poesi ett speciellt förhållande till sorg? Isåfall varför? Hälsningar från ”Allhelgona-funderingen”.

Svar:

Ordet dikt kommer av lågtyskans ”dicht” som betyder ”tät” och den förtätade koncentration som finns i mycket poesi passar till sorgens ceremonier. Sorg är ett typisk tillstånd där vi varken önskar eller orkar med långa utläggningar, utan vill ha kärnfulla tröstande ord. Varför? Därför att det i sorgen finns mer anledning än vanligt att uttrycka sig värdigt. Därför att sorg knappast kan botas endast bli mer uthärdlig. Bengt Emil Jonsson skriver: ”Här hjälper inga ord. Och här finns nästan bara ord till hjälp.” I ett sånt läge måste vi helt enkelt göra vårt bästa och tänka efter vad vi säger.

ANNONS

Vi kan notera att den enda dagstidningssida som regelbundet publicerar poesi är den med begravningsannonser. Och var i det offentliga rummet läses dikter högt nuförtiden? Jo, förutom på poesiuppläsningar knappast någon annanstans än vid begravning, minnesstund och urnsättning. Och javisst ja – höll visst på att glömma det – plus en eller annan presidentinstallation var fjärde år.

Dödsannonsen är en genre stadd i snabb förändring.

Själv är jag sedan många år en inbiten begravningsannonsläsare och självutnämnd expert på gravstenslyrik och dödsannonspoesi. Lyrik har publicerats i dödsannonser sedan 1910-talet, de första decennierna nästan uteslutande kristen vers men sedan alltmer sekulär dikt. Dödsannonsen är en genre stadd i snabb förändring. Det tidigare helt dominerande korset ersätts nu allt oftare med nya symboler – hjärtan, rosor, fotbollar, segelbåtar, golfsvingar, med mera – och numera också bilder på den avlidna, men valet av poesi tycks vara mer traditionellt. Vanligast är, förutom tröstande visdomsord av anonyma författare, dikter ur en svensk 1900-tals poesikanon med namn som Dan Andersson, Pär Lagerqvist, Karin Boye, Alf Henriksson och Nils Ferlin i topp.

Men sedan har vi också de dikter som någon anhörig skrivit som är riktade till den avlidna, ofta några personliga ord om kärlek och saknad. Dessa dikter är sällan formfulländade men själva sammanhanget gör orden tyngre, meningsfulla. Ordet ”amatör” betyder ordagrant ”den som älskar” och dessa dikter av poetiska amatörer blir perfekta exempel på att ord aldrig endast betyder vad de betyder utan får sin innebörd av sammanhanget. Genom sitt förtroliga tilltal från den sörjandes position blir de förädlade, helt enkelt bättre. Lika personligt – men liksom från rakt motsatt håll – blir det att läsa en dikt i en dödsannons eller på en grav som den döda själv är upphov till, som talade en röst från andra sidan.

ANNONS

LÄS MER:Här är årets bästa böcker 2021

Hur, undrar vi, tar sig poeterna själva an sina sista hälsningar? Mest känd av alla poetgravstenar är förmodligen brittiske romantiske poeten John Keats sten på Cemitero Acattolico i Rom. Där står det vida berömda ”Here lies a man whose name was writ in water”. Keats, som dog 1821 endast 25 år gammal, lär ha velat att graven inte skulle bära hans namn, men se det slapp han inte undan. Underbart mättad av betydelse är också Emily Dickinsons gravsten i Amherst, Massachusets, på vilken vi kan läsa de två orden: ”Called back.” På Sylvia Plaths grav står de lika trösterika som dramatiska orden “Even amidst fierce flames the Golden Lotus can be planted” och när jag forskar i saken tycks det råda delade meningar om det är ett citat från en engelsk översättningen av den hinduiska skriften ”Bhagavad Gita” eller inte. Ett osedvanligt stilfullt citat för sin gravsten tycker jag vidare den amerikanske poeten Mark Strand, som dog 2014, valde: “Wherever I am, I am what is missing …” Till sist är Lars Noréns dödsannons värd att nämna. Luftigt satt med blankrader både före och efter stod en enda mäktig sats: ”Att minnas är en handling”, hämtad från hans bok ”Fragment” från 2015.

ANNONS

LÄS MER:Recension: ”Avgrunden av ljus – Poesi 1962-2016” av Lars Norén”

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS