LÄS MER:Hasselbladsvinnaren Alfredo Jaar: "Jag har aldrig tagit en selfie"
När jag först får kontakt med Trine Søndergaard befinner hon sig i Köpenhamn. Det är där hon bor och verkar, tillsammans med sina tre döttrar som ofta står modell i hennes fotografiska verk, samt maken och samarbetspartnern Nicolai Howalt, även han fotograf och konstnär.
– Här är det helt ödsligt på gatorna just nu, berättar hon.
– Allt är stängt inklusive våra museum. Det är en märklig känsla.
"Alla museum borde få vara öppna"
När vi någon vecka senare ses i Göteborg, har den danska regeringen just bestämt sig för att lätta lite på de hårda restriktioner som införts för att förhindra spridning av coronaviruset. För säkerhets skull har Trine Søndergaard åkt bil mellan Köpenhamn och Göteborg, för att undvika smitta.
– Det har varit uppfordrande att hinna få utställningen klar, i den här situationen, och samtidigt minimera riskerna.
Visst är det "supertrist" att inte kunna ha vernissage medger hon.
– Samtidigt är jag glad över att få visa mina verk här i Göteborg. Personligen kan jag tycka att alla museum borde få vara öppna. De flesta har gott om plats, så att besökarna kan hålla avstånd.
Ruttna äpplen och spruckna speglar
LÄS MER:Recension: "Varje löv är ett öga" – Göteborgs konsthall
Vi står intill en lång, vit hylla som inspirerat Trine Søndergaard att skapa ett platsspecifikt verk. 53 liggande bilder med samma motiv: en grupp danska äpplen i olika stadier av föruttnelse.
– Arten är från 1756 och äppelsortens namn betyder ungefär: slottets herre, förklarar fotografen.
Strax intill hänger passande nog bilder av övergivna, nedgångna slott och herrgårdar, samt en triptyk föreställande äldre speglar.
– Det är krackelerade som ni kan se, med en patina som fascinerar, säger Trine Søndergaard och pekar.
Utforskar identitet
Det övergivna, dolda och skadade fascinerar henne helt uppenbart. Tidens gång och naturens åverkan på material som textilier och trä.
Till utställningen har hon valt 148 verk ur sin framgångsrika karriär, åren 2005 till 2020. Framförallt rör det sig om porträtt av unga kvinnor. Alla blundande eller med blicken bortvänd, skymd. Ibland har de också fått sina ansikten ersatta av speglar.
– Att utforska identitet intresserar mig, det introverta. Vad som händer om du avstår från den kontakt med betraktaren som uppstår när blickar möts.
LÄS MER:Recension: "Från guldålder till Hammershøi" – Göteborgs konstmuseum
Speglarna har ett starkt symbolvärde, inte minst i de verk där hennes egna tonårsdöttrar medverkar:
– Vem är du, vad definierar vem du kan vara? Och hur väl stämmer din inre bild överens med omvärldens? funderar fotografen medan vi betraktar hennes verk.
–I en tid när vi alla blir speglade, och speglar oss i andra, hela tiden, helt sinnessjukt mycket, känns det beteendet angeläget att bearbeta.
Nordiska hijabs och niqabs
Under en lång tid har Trine Søndergaard arbetat med arkiverade historiska och museala textilier. I fotoserien "Strut" från 2008-2010 ser vi moderna tonåringar iförda ansiktstäckande traditionella dräkter från Fanø. Associationerna går till nordiska varianter av hijab och niqab.
– Mötet mellan dåtid och nutid intresserar mig, och hur kläderna berättar en bortglömd, undanstoppad historia om status, ålder och familjeförhållanden.
I fotoserien med broderade guldhättor går tematiken igen.
– Här fick de unga tjejerna själva välja ur museets arkiv vad de helst ville sätta på sig om de skulle gå på fest, berättar fotografen.
Ansikten är i fokus i majoriteten av hennes lågmälda verk, som ofta kretsar kring förlust, arv och miljö. Som i det släktträd hon byggt av porträtt på fyra generationer kvinnor, alla blundande. Eller bilderna där ett konstfärdigt knypplat sorgeflor, som tillhört greve Axel av Rosenborg, täcker en ung kvinnas ansikte. Som om det förflutna hade tatuerat hennes kinder med en gåta som gäckar vår nutida blick.
LÄS MER:De gör opera om den charmige mytomanen
Trine Søndergaard
Yrke: Fotograf, visuell konstnär
Född: 1972 i Grenå, i Danmark
Bor: i Köpenhamn
Familj: Konstnären Nicolai Howalt och deras tre döttrar 9, 14 och 19 år.
Utbildning: studerade teckning och måleri 1992-1994 i Ålborg och Köpenhamn, gick därefter fotoskolan Fatamorgana men är i huvudsak självlärd.
Läser: "Till min syster" en roman av Dy Plambeck.
Ser: tv-serien "Better things" på HBO.
En fotograf jag beundrar: Diane Arbus – "ingen fotograf har nog påverkat mig mer. Hennes sanningsanspråk, förmåga att genomskåda och fånga sin vision."
Aktuell: med utställningen "148 works" på Göteborgs konstmuseum 18 april till 20 september 2020. I samband med utställningen släpps också katalogen "203 works" med texter av författaren Merete Pryds Helle och konsthistorikern Kristine Kern.
