Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Formgivning med sinne för färg

Margrethe Odgaard utgår från färgen i sin formgivning. Det blir tydligt i utställningen på Röhsska museet. Boel Ulfsdotter har varit där.

Design


Röhsska museet 
Margrethe Odgaard
t o m 19/2 2017

Vissa personer föds med förhöjd sinnesnärvaro. Det kan yttra sig i förmågor som att se veckodagarna i färger, eller att koppla färger till ljud. En sådan medfödd förmåga till sinnesanalogi borde vara en belastning om man utbildar sig till exempelvis textilformgivare med tanke på utbildningarnas traditionella krav på form, funktion och teoretisk förankring före färg. Årets mottagare av Torsten och Wanja Söderbergs pris, danska textil- och färgdesignern Margrethe Odgaard, visar med sin utställning att det istället faktiskt är möjligt att utgå från sitt förhöjda färgseende i sin verksamhet. 

De projekt Odgaard introducerar oss till är dessutom både sofistikerade och tankeväckande till sin uppbyggnad. Jag står länge vid hennes färgdagbok från Tokyo där intrycken av olika ställen i staden har sammanfattats i tre målade nyanser för varje plats.

Det kan vara en husfasad, eller en sopstation, eller en förvaringslåda; allt sammanfattas enligt samma färgformel och de sofistikerade färgerna ingår i Odgaards eget Popsicle Index som just nu består av 520 färgnyanser. I utställningen visas också hennes nya serie unika väggfärger baserade på linolja och pigment, i ett försök att komma bort från alla de kemiska tillsatser som finns i dagens plastfärger. Färgerna i serien har skapats och valts ut av Odgaard och kan kombineras med varandra efter behag, men alla nyanser av blått och grått har uteslutits eftersom de snarare är introverta och därför uttryckslösa till sin karaktär. 

Odgaards sätt att förhålla sig till färg medför att hon bjuder in andra formgivare att delta i så kallade duoprojekt med henne. Den inbjudne gästen skapar formen medan hon ägnar sig åt färgsättning och textilval. Den helt nya dagbädden Reykjavik som finns med i utställningen, är ett exempel på ett sådant samarbete och är inspirerad av den isländska bostadskulturen, baserad på enkla trähusfasader med färgglada interiörer. Denna influens har resulterat i en lika oväntat vacker som avklarnad dagbädd baserad på en enkel trästomme med flerfärgade textila dynor till. 

Lite längre bort på samma podium byter Odgaard spår och går över till att visa upp ett konstnärligt objekt som till sin struktur är lika enkelt och tankeväckande. Formen utgörs av ett gitterdiagram baserat på det fiskbensmönstrade parkettgolvet i utställningssalarna på Charlottenborg i Köpenhamn, där objektet ställdes ut. Även här är det dock i första hand hennes färghantering som drar till sig betraktarens blick och bjuder den att vandra mellan färgfälten. Jag fascineras av hur något som är så enkelt uppbyggt kan få ett så starkt visuellt genomslag. Det talar för att det inte bara är den enstaka färgen som betyder något, utan att även kombinationen av de olika färgnyanserna påverkar betraktaren.

Mötet med klädserien i manchester som hänger utmed långväggen gör mig därför något betänksam eftersom Odgaards intrikata hantering av färg och materialval här inte kommer helt till sin rätt. Det beror på att en så stor del av helhetsintrycket sitter på plaggens insida, det spelar alltså ingen roll att den lilla jackan har en underbar kombination av rött och aubergine när den ena färgen förblir dold för betraktarens blick. Istället ser jag det som att varje plagg utgör ett konstnärligt objekt eller möjligtvis ett plagg som kommer hjälpligt till sin rätt på kroppen, men fullt ut först på väggen. En sådan dubbel funktion är i och för sig också tilltalande och förstärks här av den intrikata tillskärningen av tyget, som innebär att manchesterns lugg utnyttjats både med- och mothårs för att uppnå ytterligare färgvariationer. 

Jag tar tacksamt emot den rymd som utställningsscenografin erbjuder eftersom den tillåter besökaren att titta ordentligt på varje projekt och låta sinnena påverkas av de valda färgnyanserna, speciellt de som tillsammans med musik utgör det avancerade projektet Y-Arpeggios. Det finns också anledning att imponeras över den uppvisade bredden i Odgaards verksamhet, som inbegriper allt från rena bruksföremål till omfattande konstnärliga projekt.

Avslutningsvis passar jag på att traditionsenligt upprepa min önskan om att den urvalsprocess som föregår valet av pristagaren av Torsten och Wanja Söderbergs generösa designpris, skall bli mer transparent. Detta sker bäst genom att man på våren, på Röhsska museet visar upp och diskuterar de formgivare som föreslagits av jurymedlemmarna. På så vis kan också den designintresserade allmänheten lära sig mer om aktuell nordisk formgivning och kandidaternas verksamhet. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.